"Livet, som är nu, ses som ett problem och du lever i en värld bestående av problem som alla måste lösas innan du kan vara lycklig och känna dig tillfreds och verkligen börja leva – eller det är i alla fall vad du tror. Problemet är att för varje problem som du löser dyker det upp ett nytt. Så länge som nuet ses som ett hinder finns det inget slut på problemen."
"Nuet är det enda du någonsin har, eftersom Livet inte går att skilja från Nuet, betyder frågan i själva verket: Vilken relation har jag till livet?"
Eckahart Tolle – En ny jord
Jag funderar…
Jag förstår vad författaren vill säga, jag tycker att det låter logiskt och ännu mer logiskt när han beskriver nuet så här: "För egot är nuets i bästa fall bara användbart som ett medel för att nå ett mål. Det leder fram till något framtida ögonblick som anses vara viktigare, även om framtiden aldrig kommer i någon annan form än ett nu och därför aldrig är något annat än en tanke i ditt huvud. Med andra ord, du är aldrig helt och hållet närvarande därför att du alltid är upptagen med att försöka komma någon annanstans"
Men hur kan jag leva så, när mitt liv för tillfället är så beroende utav ett beslut som inte jag kan eller skall besluta, utan en överordnad och detta beslut styr mitt hela liv åt antingen väg ett eller två. Det enda jag kan göra är att överklaga om det styrs åt fel håll, men fortfarande så är jag, blir jag och min familj berörda pga. diverse anledningar, om beslutet, beslutas fel (enligt mig).
Jag får förlita mig på ödet, jag tror på ödet.
Ibland, men bara i bland så önskar jag att jag var ett lite barn igen. Barn behöver (oftast) inte ta, eller vänta på livsomvälvande beslut.
Bajs…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar