… som säger "Den som talar illa om andra i din närvaro, talar illa om dig i din frånvaro". Jag blev påminnd om detta ordspråk i morse och det första jag tänkte på när jag hade läste det var: Shit! Busted! För det stämmer. All snack bakom en väns rygg är skitsnack. Jag har två vänner jag snackar om. Nu låter detta jätte hemskt, men låt mig förklara, inte ursäkta mig, utan förklara.
Det kan låta konstigt, men dessa två personer har jag känt sen barnsben och jag bryr mig om båda två fruktansvärt mycket, men som med alla människor (inkl mig själv) så finns det delar utav dessa människor som jag verkligen inte kan förstå och jag kan inte acceptera deras....hm...egenskaper. Så när jag pratar med min ena vän om den andra så är det inte "hon är så dum i huvudet snack" utan jag försöker få råd över hur jag skall hantera situationer som jag inte accepterar. Kanske min vän kan se situationen på ett helt annat sätt, kanske jag hanterar eller uppfattar situationen med låst sinne. Man kan fråga sig varför jag inte bara går direkt till den person som jag har "problem" med. För det är riktigt känsliga ämnen som jag har problem med, inte hon. Det är jag som skall jobba på att acceptera henne för den hon är och gör. Jag som skall lära mig hur jag skall hantera situationer som jag inte accpterar, stödjer, gillar...
Det är svårt det där. Jag vet att vänner i min närhet har saker som dom inte gillar att jag gör. Det dumma i det hela är att även fast det inte är kul att höra om sina egna fel och brister, så vill jag att dom kommer till mig och säger vad dom störs sig på istället för att prata bakom min rygg. För om jag vet och är medveten om mina fel och brister så kan jag ändra på mig, men jag ser inte att mina vänner skall behandlas likadant.
Hur dubbelmoraliskt och nedvärderande gentemot mig själv är inte det? Vad är det som gör att jag skall behandlas på ett sätt, när jag inte behandlar mina vänner likadant?
Liten aha upplevelse så här på morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar