Jag måste ifrågasätta det lite. Jag menar det där med att leva i nuet. Idag studerade jag min systers unge, han är ett år och fyra månader. Barn är ju prakt exempel på att kunna leva i nuet. Dom är ju för fan världsmästare på det så oförstörda som dom är. MEN, den stora nackdelen som jag upptäckte när jag studerade syrrans unge är att människor som lever i nuet hör ingenting, man ropar, man ändrar röst läge från att viska till att nästan skrika, man ändrar namn, hoppar upp och ned och skallra med en leksak. Ingenting, inte en min på att han märker av mina ansträngningar. Tänk om alla människor levde så... ingen hör när man ropar, skriker oavsett vad du än gör för att påkalla uppmärksamheten så reagerar inte människan...Jo..om du kastar något på henne/honom, men det är ju ingen lösning.
Nä, jag kommer nog alltid leva i då, nu och framtid. Jag hoppas bara på att kunna fördela ut den största mängden utav energi på nutid. Vi får se...
2 kommentarer:
sv: Oj.. det finns så många anledningar till varför vi kommit överens om en stafford, inte bara för dess vackra utseende men den är en såpass bra "allt-i-allo" hund, perfekt för träning, tävling, lydnad och sällskap med mys. Precis det vi söker :)
Men tänk så skönt att vara honom =)
Skicka en kommentar