Välkommen min trädgård!

Igår kväll skrev jag ett ganska sarkastiskt inlägg ang LOA (law of attraction). Jag skrev hur livet händelser har format tankar, känslor som jag börjat tro på och det har då lett till fortsatta dåliga händelser. Jag valde att radera det, men jag känner ändå att jag vill ta upp det. Alltså LOA. Fast i en annan vinkling. Jag tror också att om man ändrar inställning och börjar tro på att allt man kan tänkas behöva, kommer att komma så gör det, de. Att genom tänka, leva utefter att man redan har det liv man vill ha så kommer det till slut bli så, men ändå så finns det en viss skeptism eller snarare en viss orättvisa i det hela.

Jag vet nog inte riktigt hur jag skall uttrycka mig, men på något sätt blir det då att jag och andra människor som har denna sjukdom aldrig kommer få uppleva LOA. För vi kan aldrig riktigt leva med den inställningen.

Jaja...
Till något annat...

Efter hundattacken igår så har jag gått runt och varit fruktansvärt arg och rädd. Jag åkte senare på dagen till närmste stad med inka för att titta på människor och andra hundar. Hon får än inte hälsa på någon. Jag vill att hennes första riktiga möte skall bli med en hund som hon känner och viktigast utav allt, att jag känner hunden annars kommer jag ju föra över min osäkerhet på henne och då kan det sluta helt fel. Men jag skall inte ljuga, jag är väldigt osäker när jag går häromkring i mitt område. T om mina älskade skogspromenader har blivit lidande. Visst jag går ju väldigt långt in i skogen och på vägar där inga människor går, för det är egentligen inga vägar, men för ta mig dit så måste jag korsa stråk där dom kan gå. Inka, min hund, är ju oftast lös i skogen och skulle jag möta på dem när hon är lös så skulle hon dra. Det är ju självklart, kommer tre stora aggressiva hundar emot en så är ju första instinkten att fly. Det skapar jaktkänsla hos de andra hundarna och då kan det sluta riktigt illa.

Jag har alltid känt mig lite rädd för att gå förbi deras hus, för deras hundar gör alltid ufall när man kommer och dom kan hoppa över stängslet. Dessa hundar har attackerat både människor och hundar tidigare, men samtidigt har jag känt att en oansvarig kennelägare skall inte få styra min rädsla för att få röra mig fritt. Det skall inte vara så! Men efter denna attack så har jag blivit riktigt rädd att gå häromkring, för min hund skull. Jag vill inte att hon skall utsättas för flera attacker. Skall det vara så? Är detta rätt?! Nej! Tyvärr så är det ju så att bara för att andra människor inte har anmält honom tidigare, så kommer min anmälan vara... egentligen väldigt onödig, det kommer inte hända så mycket med han jag anmäler, men jag tänker inte ge upp. Jag skall skaffa fram andra människor som också har råkat ut för honom och hans hundar. Han skall inte få vara hundägare. En hundägare som mer eller mindre står och tittar på när ens hundar attackerar en annan. Han sa inte ett ord till mig denna gång, han sa inte ett ord till mig förra gången då en utav hans hundar gjorde utfall mot min hund. Han står bara och tittar. Att han får ha en kennel är för mig helt obegripligt. Att avla på hundar som är aggressiva, att tycka det är tufft att jobba fram det hårda i denna ras – O B E G R I P L I G T.

Bara för att man har hund så behöver det inte betyda att man är en bra hundägare.