Vad händer?

Sen senaste inlägget har jag jobbat stenhårt på att förändra vissa utav mina beteenden. Som valet utav människor jag vill omge mig omkring. Hela mitt liv har jag valt fel människor, människor som inte har varit bra för mig och tydligen har jag inte varit bra för dem. Det var länge sen som jag känt mig så här sviken utav en vän. Det enda sättet att få "äran" att vara hennes vän är om det är på hennes vilkor och att hon alltid skall vara sällskapets mittpunkt. Det där med att vara sällskapets mittpunkt har jag inga problem med. Jag vill inte jämt synas, höras. Jag har inge behov utav det, för mig är det viktigare att vara trygg med dem jag är, än att synas utav alla. Det som gör mig så ledsen är att jag återigen lagt ned mer än jag skulle ha gjort i denna vänskap och inse att jag betyder inte lika mycket (eller i stort sett ingeting alls när det kommer till kritan)för henne.

Sen har jag tillbringat mycket tid för mig själv, i min ensamhet. Det är då som jag börjar höra min egna röst och hittar tillbaka till mig själv. Vad jag drömmer om, vad jag vill i mitt liv och det viktigaste utav allt är att jag börjar känna mig lugn, men det känns sorgligt att behöva säga adjö, för oavsett om hon är en bra vän eller inte, så är det ett jobbigt beslut att ta.

MEN jag börjar verkligen hitta tillbaka till det jag tror på, det jag vill, det jag har kämpat för och kämpar för. Egentligen det alla kämpar för - Ett liv med mycket glädje, upplevelser, stabil ekonomi, lugn och ro.

Idag skall det bullbakas och så är jag bjuden på middag hos en annan vän och hennes halvingar. Är inte så förtjust i andras halvingar (förutom min systers), men som tur är så börjar dom här bli så stora att dom börjar ha ett eget liv, istället för att svansa omkring mamman.

Ha en riktigt fin fredag!