Sen samtalet i lördags om drömmar, så har jag funderat mycket på vart mina egna drömmar har tagit vägen. Jag har gjort ett par stora förändringar i mitt liv för att det i slutändan skall leda att en dröm går i uppfyllelse, men när jag tänker tillbaka så har dessa stora förändringar inte lett någonstans. Inte fan har jag körkort idag! Inte bor jag ute på landsbygden i Italien, Frankrike, England eller Irland! Inte är jag självförsörjande och äger en massa getter, en ko, flera hundar, katter och några höns. Inte kan jag flytande latin… Visst jag bor på landsbygden (inte enligt mig, men enligt andra), men i Sverige och till på råga i STOCKHOLMOS län. Min största mardröm! Jag kan svenska, danska och engelska, jag har en hund och en katt, men det är inte det…allt det där!
Okej, jag är medveten om att flera utav mina drömmar är lite för grandiösa, men inte helt omöjliga.
Om exakt fyra år = 48 månader = 208.709828 veckor = 1460.968796 dagar kommer det ske en ytterligare stor händelse, som kommer förändra mitt ekonomiska liv för all framtid. Jag har kommit på mig själv att jag lever för denna händelse, för då “vill” och “skall” jag. Hela mitt liv har på ett sätt stannat upp i väntan på denna månad. Maj 2015. Så korkat, så fegt…? För det är ju lättare att drömma än att göra det som krävs för att drömmen skall bli sann.
Om jag bara kunde sluta hitta på ursäkter och sluta att vara en sådan tvilling som jag är, som aldrig kan slutföra något.
Har man som äldre blivit fegare eller mer försiktig?
I morgon är det jag som börjar läsa teoriboken igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar