Tanzan och Ekido promenerade på en landsväg som hade blivit mycket lerig efter ett kraftigt regn. I närheten utav en by stötte de på en ung kvinna som försökte ta sig över vägen, men lervällingen var så djup att den skulle ha förstört den vackra sidenkomon hon hade på sig. Tanzan tog henne genast i sin famn och bar över henne till andra sidan. Munkarna gick vidare under tystnad. Fem timmar senare när de närmade sig templet där de skulle övernatta kunde Ekido inte lägga band på sig längre. "Varför bar du över den där flickan över vägen? " frågade han. "Vi får ju inte göra sådana saker." "Jag satte ned flickan för flera timmar sedan", sa Tanzan. "Bär du fortfarande på henne?"
A new earth – Eckhart Tolle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar