Jag är tillbaka och jag har bytt namn!
Min första blogg hette Breakfast at tiffany- självklart pga filmen. Av någon anledning så blev jag rastlös efter ett tag och bestämde mig för att flytta till metrobloggen- La maison och det har jag nu hetat i nästan två år. Namnet fick jag efter en väggdekor som jag har haft (den gick sönder och är nu begravd), men nu tror jag har hittat hem, tillbaka där jag började, men med det självklara namnet... I huvudet på Zandra. Det kan ju inte bli bättre.
Vem är jag?
Mitt namn är Zandra (Självklart) Jag är inte en ungdom, men jag är inte heller vuxen.
Bor i ett litet hus vid skogens slut, med hund, katt och de djur som kommer på besök. Huset har jag byggt själv.
Vi trivs.
Jag skriver denna blogg för att jag älskar att skriva, men mest för att sortera ut mina tankar och känslor. Har en personlighetsstörning som kallas för Borderline-manodepressiv. Borderline definierar inte vem jag är, men det är en del utav mitt liv och min vardag. Jag har kämpat i många år innan jag fick denna diagnos och jag har kämpat i många år efter min diagnos med att försöka förstå, bli bättre och orka leva.
Nu när man läser detta så kan nog de flesta tänka boooring, en depp blogg och jag skall inte ljuga, självklart kommer det komma negativa inlägg med jämna mellanrum, det är jag, men jag är också en person som försöker förstå och försöker lösa, ändra mitt sätt att tänka, agera för att jag inte skall hamna på samma ställe. Det är som att kämpa emot en jävla orkan. För i mitt fall är det också ett evigt kämpande mot myndigheter av de alla slag. Detta ämne kan jag skriva en hel bok om så jag tänker inte gå in så mycket om detta något mer här, men om ni undrar något, så fråga. Jag svarar mer än gärna.
Min favorit mening är... Jag lever som jag lär och jag delar gärna med mig.
Jag kommer i min blogg ta upp övervägande dessa ämnen: populärpsykologi, brittisk humor, djur, natur, människors rättigheter, tankar, filosofi, citat, inredning, feng shui, new age, sarkasm och ironi. Säkert har jag glömt något, men om ni stannar kvar så kan ni ju påpeka det för mig.
Välkommna till mig, mitt huvud.
6 kommentarer:
Då var det länkat och klart, fint du har pimpat till den nya bloggen =)
Tack så mycket <3
Hej! Hittade precis hit. Du och din blogg verkar intressant! Har du lust att berätta mer om din diagnos? och hur du kom fram till att du hade den?
*nyfiken
Hej, hej!
Vad skall man säga...Tackar :)
Borderline är en personlighetsstörning, säger dom som vet. Jag kallar det en sjukdom, en sjukdom som stundtals äter upp en innifrån... En fruktansvärd okontrollerbar ångest som äter upp en innifrån.
Jag är manodepressiv, vilket man väl lättast kan förklara att jag oftast (i tid och otid) faller i djupa depressioner. Jag kan inte styra detta och det behöver inte vara något speciellt som har hänt. Den (depressionen) kan komma inom 10 minuter och stanna i månader, men den kan också gå över på en dag.Det är inget som jag kan kontrollera, jag har bara lärt mig att hålla mig borta från människor när jag mår så.
Man kan också vara manisk hög, vilket jag är väldigt sällan.
Det är väldigt kul att vara manisk hög, men lika dåligt att vara som att vara manisk deprimerad. När jag är manisk hög så finns det ingen morgondag, inga problem. Man känner sig hög, hög på livet och kan köra på 24/7 utan vila och mat.
När man läser om Borderline- manodepressiv så beskrivs det så här: Borderline - " Ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.
Manodepressiv - Stämningsläget är förhöjt och personen är ofta mycket upprymd, samtidigt som personen ibland kan vara irriterad. Övriga symtom kan till exempel vara ett minskat behov av sömn, ökad aktivitet och förhöjd självkänsla som leder till konsekvenser för ekonomi och relationer.
Depression är motsatsen till mani. Stämningsläget är sänkt. Personen är nedstämd och orolig. Självkänslan är låg. Initiativförmågan och företagsamheten är nedsatt"
Väldigt destruktiva beteenden, känslor och de är de totala motsatserna.
Detta var otroligt svårt att förklara, för det är en väldigt ologisk sjukdom, men det är en väldigt jobbig sjukdom som påverkar allt och alla. Det enda man kan göra är att fortsätta jobba, jobba och jobba på att komma på lösningar och förhoppningsvis lära sig att kunna hantera detta. Jag tycker själv (om jag får skryta lite) att jag har kommit en bra bit.
Hoppas att du förstod något? :)
Jag har jobbat något fruktansvärt med mig själv för att bli "normal".
Det jag inte har kunnat göra eller förstå själv, har jag sökt hjälp för. Det var under ett samtal med en terapeut för fyra år sen som jag fick diagnosen.
Tack för att du fråga, jag hoppas bara att du förstod något :)
Många kramar!
Hej igen! Tack för ditt informationsrika svar. och jag förstod allt som du skrev, sedan kan jag givetvis inte sätta mig in exakt hur det känns, men det verkar inte vara en lätt match.
vad skönt att du känner att du åtminstone fått lite kontroll och kan hantera situationen när du blir depressiv (och manisk). jag håller tummarna för att du utvecklas och lär dig ännu mer :)
ps. jag gillar din blogg också och kommer komma tillbaka!
Ha en fin dag!
Mycket bra att du inte ÄR din diagnos. MYCKET BRA :D
sv Jag har efter många olika felmedicineringar äntligen hittat ett medicin som funkar bra för mig. Jag tar hand om mig själv, försöker skapa rutiner och äta och sova ordentligt. Går i terapin två ggr i veckan och försöker verkligen ta till mig det som sägs där :)
Skicka en kommentar