Ett adjö.

Jag har äntligen efter år av förvirring i bloggvärlden hittat hem, så nu byter jag adress.

Tack för denna tid!

Vill ni följa mig på min nya blogg, så lämna er email adress så skickar jag den nya adressen till er.

Sköt om er!

Snart så…

 

Jag är så lycklig!! Detta är så fånigt för det är egentligen inget stort som har hänt, men det skall bli så kul.

Förändringar kommer ske inom de närmsta dagarna. Ha tålamod!

Balans – Jag behöver balans.

När jag jämför mig med andra så känner jag mig (oftast) så jävla tråkig.

Mina dagar är väldigt lika och det är inget speciellt själs uppfyllande som händer.  90%  så är jag hemma i mitt lilla hus i skogen och då känner jag mig inte så tråkig, utan det är mera väldigt lugnt, skönt och bekvämt, men i bland så är det som att den aktiva, sociala sidan utav mig får nog utav det lugna, bekväma och bara exploderar inom mig.

Det jobbiga är att jag har verkligen ingen balans i detta och jag vet inte hur jag skall få det, för jag trivs bäst när mitt liv ligger på 80% lugn och ro och de resterande 20% socialt. Tyvärr blir ju livet aldrig som man vill så det är antingen 100% lugn eller 100% fart.

Fruktansvärt irriterande.

00:21

 

Läskigt vad fort det kan knyta sig i hjärtat och magen. Bara genom att se en bild eller träffa på en person som man inte sett på länge, som var en hemsk del i ett hemsk förflutet. Usch, detta var ju inge roligt. Har lite svårt att andas och det knyter sig. Ny andetag...Ny dag...Bättre dag? Imorgon.

2011-07-15

Jag har ju bestämt mig för att försöka börja leva efter LOA.

Mina två största utmaningar för att jag skall klara av detta är att släppa kontrollen och balansera när jag är nere.

Jag har tre mål som jag skall försöka leda till genom LOA – tro och det är möjligt.

• Körkort
• Hus
• Personligt

Ska jag var lite ytlig så är det här jag drömmer om:

12:40

 

Jag har bestämt mig för att jag skall testa LOA ( law of attraction). Alla andra testa LCHF, men  jag skall testa LOA.

Jag har varit  väldigt skeptiskt till detta, mest för att jag inte alltid kan leva så, men jag skall ge det ett försök och verkligen göra mitt bästa.  Undra hur man börjar… Kör man all-in eller börjar man lite smått i en hörna? Någon som vet?

Man kan ju lura sig själv till huvudvärk, så varför skulle man inte kunna lura sig till ett lyckligt liv?

To do list.

 

Tro mig när jag säger detta.

 

Jag är ingen barn-människa. Jag försöker verkligen göra mitt bästa när jag vaktar syrran´s små. Trots min nästintill ingen känsla för barn så måste jag erkänna att jag älskar de små liven, men att ha fullt ansvar för dessa små en längre tid än en timme eller två får mig att knäckas som en torr kvist.

Jag är helt slut.  Nu blir till att vila i en vecka. Minst.

Vaktar bebisar…

 

och eftersom jag varken är bra eller van med barn så skriver jag i morgon istället

 

Bild.

Människor…

…speciellt i min närhet, har en tendens till att att utnyttja min sjukdom till att ursäkta alla slags beteenden som jag har, som inte passar dem.

Jag har kommit underfund att jag är inte längre en människa utan jag är en sjukdom.

Zandra är arg- hon är ju bipolär.

Zandra är ledsen- hon är ju bipolär.

Zandra sätter sig på tvären, gör inte som jag säger, vill etc. – hon är ju bipolär.

Detta gör mig så JÄVLA ARG!!!!!!!

För att informera er, mina nära och kära, så kan jag faktiskt bli arg, ledsen. Jag tycka annorlunda, göra annorlunda utan att vara bipolär.

Kan vi släppa den bipolära delen och se mig som en människa, som  väldigt ofta fungerar som alla andra och kan faktiskt känna och reagera utan vara påverkad av min sjukdom.

…och även fast jag har denna sjukdom, även fast jag ofta reagerar så som jag gör pga.  min sjukdom så är jag inte mindre människa för det.

Ni nervärderar mig, tänk på det!

Ta mig som jag är, jag gör ju det med er.

Vet ni.

 

Jag är så fruktansvärt trött på mig själv. Jag är så trött på att hata min kropp, känna att jag är inte lika mycket smart, duger precis som jag är, om inte mer. Att jag är minst lika värd som alla andra. Jag är så trött på alla negativa tankar som maler i mitt huvudet, som ibland nästan tar över hela min existens. Jag är så trött på att straffa mig själv, att hetsäta…

Jag är trött på att tvivla på mig själv. Trött på att låta mig påverkas så mycket utav omgivningen. Trött på att ha så mycket drömmar, men inte fullfölja dem. Varför? För att jag är lat, rädd, dum…? Vad?

Jag är så trött att tycka så synd om mig själv. Vara rädd för att säga och stå för vad jag tycker och känner. Jag skulle vilja knöggla ihop alla dessa känslor och börja känna, må på ett helt annat sätt. Stolt, nöjd, glad.

Denna vecka har jag varit på en mini semester då vi, mamma och jag, har bilat runt på väst och östkusten (btw östkusten RULES) Under resan så fick jag små uppenbarelser. Om jag nu anstränger mig lite och jobbar lite extra hårt på att inte falla in i det gamla spåret så tror jag att denna resa kan ha hjälpt mig att börja vända riktning i mitt liv.

My obsession.

 

 

Bilderna har jag genom åren hittat på google, är det någon som känner igen sin bild, maila mig och jag lägger till ditt namn.