Jag är ingen barn-människa. Jag försöker verkligen göra mitt bästa när jag vaktar syrran´s små. Trots min nästintill ingen känsla för barn så måste jag erkänna att jag älskar de små liven, men att ha fullt ansvar för dessa små en längre tid än en timme eller två får mig att knäckas som en torr kvist.
Jag är helt slut. Nu blir till att vila i en vecka. Minst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar