Min helg har varit lugn, sköna promenader med hunden, lite blåbärsplock och faktiskt så har jag inte haft någon större hetsätning. Riktigt skönt. I dag däremot. Det är en annan femma. Idag har jag lyckats klämma i mig SEX stycken bullar, kall pasta med tonfisk och hemmagjord pastasås. Däremellan har jag druckit ett och ett halvt glas vatten, ett glas cola och nästan en halv liter pucko. Jag läste någonstans att när kroppen får för mycket kolhydrater så reagerar den med att lagra det, för den (kroppen) tror att nu är det svält på gång och man går upp i vikt… Ja, något liknande, men när man äter fett och protein så sätter förbrännings mekanismen igång och man går istället ned i vikt. Det är skumt det där… Jag menar med all “fakta” hit och dit. Forum där människor kan nästan gräla sig fram till vad som är den “rätta” kosten. Jag undrar… är det inte människans rätt att få äta, behandla, göra som den vill med sitt kostintag utan att bli attackerad? Jag menar… Vill den personen som ifrågasätter, själv bli ifrågasatt?
Jag har väldigt svårt att tro att någon verkligen vill vara överviktig och tycker att det är snyggt att vara stor, så som jag ser stor. Jag hoppas verkligen att de människor som säger att de älskar sig själva, verkligen gör det. Jag gör verkligen det, för annars vore det ju hemskt!
Jag är stor, jag är inte lycklig och jag älskar verkligen inte mig själv. Jag trivs verkligen inte med att se ut så här. Samtidigt så tyckte jag att jag var tjock när jag var smal, så det är nästan att det kvittar. Jag vet hur jag skall gå ned i vikt. Jag vet att jag kommer kunna gå fort ned i vikt eftersom jag är så stor, men jag klara inte av det. Inte utan att ändra tanken/ tankarna. Jag vet att jag skulle behöva hjälp med att jobba med mina tankar ang. mat. Jag har t om sökt om hjälp för det, men får inte det om jag inte slutar med min medicin. Min medicin är min livlina, så pest eller kolera. Jag valde kolera och kämpar så gott det går själv med mina verkliga och påhittade tankar/känslor som får mig att äta massor alt. ingenting. Svårast är det där med att ta en dag i taget. Är alldeles för rastlös och har för lite tålamod att klara det ett längre tag. Eller… Det handlar väl kanske mer om att få det till en vana och bryta den gamla. Man är klok så länge man inte behöver göra något.
MEN! I morgon är det en ny dag! Jag älskar nya dagar, nya starter och hur var det nu? En dag i taget
Här kommer det lite bilder från helgen. För en skogsnörd som jag är, så har jag verkligen turen att bo här där jag bor. Inte nog att jag bor i skogen, utan omgivningen runt mig ser ut så här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar