Jag sitter och tittar på en dokumentär - Candrah och döden. Det handlar om en 30-årig tjej som har en väldigt ovanlig och smärtsam sjudom, neurofibromatos .
Dokumentären handlar om henne och hennes kamp om att få dödshjälp. Det stör mig, här har vi en kvinna som verkligen inte vill fortsätta att leva, hon ansåg sig inte ha ett värdigt liv. Liggande i sin säng, hennes liv hölls i liv med en massa slangar och hon hade ofta rejäla smärtor och hon måste skriva ett brev till en myndighet för att be om att få ta sitt egna liv. Det är helt sjukt! Myndigheter bestämmer över ditt liv, om och när du skall dö. Dom bestämmer över ditt hus som du har köpt, tomten som du äger, barnen du fött. Jag förstår att det måste finnas några riktlinjer, regler som ger vägledning. För vi kan ju inte bara låta oss människor göra precis hur vi vill... eller?
Är det bara jag som reagerar på detta??!
Det får mig och funder på vad är mina rättigheter och vad är det som verkligen är mitt?
Bild: Google bildsök.
4 kommentarer:
Nej, det är inte bara du som reagerar, men att känna empati för henne och försöka göra något åt hennes situation är för mig två olika saker och tyvärr finns varken ork eller tid att engagera mig i andras livsöden i alla fall inte just nu. Men i en idealisk värld så skulle jag naturligtvis ha både massor av ork och tid att hjälpa så många som jag bara kan. Tyvärr så måste man nånstans prioritera och sätta sig själv främst. Detta hindrar mig naturligtvis inte från att känna empati och önska att andra människor kunde ha det bättre.
Jag vet inte riktigt...Jag förstår nog inte riktigt din kommentar. För så som jag läser det, så känns det som att du svarar på någon annas inlägg. Jag funderar på om jag har skrivit inlägget så att folk uppfattar det på ett helt annat sätt än vad jag ville få fram det.
Nja, innan din sista mening så frågar du om det bara är du som reagerar på detta?
Jag har väl egentligen valt att svara på just den meningen (och lite av det du skrev innan som jag kopplar samman med den frågan). inte den sista där du ifrågasätter våra rättigheter.
Just pågrund av ifrågasättandet av hur vi kan låta andra människor bli behandlade på olika sätt (tolkar jag det som).
Rättighetsbiten valde jag att avstå att svara på och jag förstod det som två frågeställningar, alltså två olika frågor men kanhända tolkade jag fel.
Nåväl, vet inte om jag redde ut hur jag uppfattade frågorna och varför jag gav det svar jag gjorde.
Men du är välkommen att specificera frågan ännu mer om jag inte lyckats förtydliga mig.
Jag har inte menat något illa och om jag förnärmat dig ber jag om ursäkt.
Det enda jag ville var att svara på en fråga som jag anser är bra ställd och viktig. Och det är absolut bra att ifrågasätta felaktigheter, sen kan man bara utgå från sitt eget liv och erfarenheter och varför man väljer att göra si eller så.
Jisses, nu kanske jag krånglat till det ännu mer, bäst att sluta.
Ha det gott hursomhelst, och tack för att du får i alla fall mig att ifrågasätta vissa av mina val =)
Ah, min huvudpunkt i detta meddelande var ifrågasättandet över hur mycket myndigheterna bestämmer över i vårat liv som jag tycker är min ensak, något som jag anser att det är mitt liv,min rätt att bestämma själv över hurvida om jag vill dö, mitt hus om jag vill bygga om det eller inte, min tomt -att myndigheter inte skall kunna närsomhelst kunna tvinga mig att sälja en del utav min mark som jag har äger... etc Jag började med dokumentären jag såg och spann vidare på det, så som jag ville få fram det så var det inte två frågeställningar, men det kanske (utifrån andras ögon) ses som det.
Och be inte om ursäkt, jag tog absolut inte illa upp. Jag bara ville fråga vad du menade, för jag såg ju mitt inlägg på ett sätt och du på ett annat. Det blev förvirrande, men bra för det inte alltid lätt att se utifrån en annas ögon. Hur det jag skriver uppfattas :)
Det är bra :D
Kramizarr!
Skicka en kommentar