Den 19 februari 2008
Jag vill kunna gå i snabbare takt utan att känna att jag skall dö.
Jag skulle vilja kliva ur bilen utan att magen stöter i så man åker tillbaka ned på sätet igen.
Jag skulle vilja slippa se mina dubbelhakor varje gång jag tittar mig i spegeln.
Jag skulle vilja gå som en människa, inte vagga som en pingvin.
Jag skulle vilja kunna springa till bussen utan att nästan bli knockad utav brösten och sen när man stannar, inte frusta som en häst som har sprungit ett lopp på Solvalla.
Att det skall vara så förbannat svårt att inte äta för mycket och röra sig så lite!
Men jag måste säga att nu när jag väger som mest, att röra sig i snabbare och i jobbigare miljöer som: terräng, uppförsbacke, trappor o.s.v. är för- jävligt tungt, jobbig och plågsamt.
Jag har alltid tyckt att det kan ju inte vara så svårt, men det är en plåga och vill man verkligen få igång hjärtverksamheten, så går det inte att gå en lugn skogspromenad lyssna på fåglarna och plocka blommor! Det skall vara terräng, uppförsbackar och trappor… ja och gym, men dit går jag inte.
Simma kan man ju i för och sig också göra, är det någon som har en pool?
Allra helst under jorden…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar