Jag tittar på tv, drömmer mig bort till ett annat liv. Önskar mig ett bättre liv. NU! Hur har det gått så här? När försvann jag och vart tog jag vägen?
Jag vill så gärna vakna upp och ibland gör jag det, men bara för stunden…
Jag har funderat….
Jag vill inte förlora denna person, men kan det inte ibland vara bättre att göra ett litet uppehåll? Jag menar att om jag är på ett ställe i mitt liv och vill röra mig framåt, medans min käre person står och stampar på samma ställe, samt återupprepar samma skiva om, om, och om igen och visar inga tecken på att vilja röra sig framåt.
Är det inte bättre och mer hjälp till mig själv genom att gå framåt själv, lämna personen där? Att bara komma tillbaka på besök då och då när man kan? Annars så stannar ju mitt liv också. Är det rätt?
I dag träffade jag en väldigt god vän till mig. Hon hade med sig presenter till mig och jag hade med present till henne. Det var trevligt att få presenter! På en utav presenterna stod det så här:
"Where there is hope there can be faith. Where there is faith miracles can occur."
Fint…
sen... imorgon så börjar mitt nya liv. Precis så tänkte jag tidigare i dag när jag fundera på vad jag skulle handla.
Jag övertalade mig själv att idag är sista gången, i morgon är det nya tag och nu sitter jag här med en obeskrivlig ångest.
Jag svek mig själv, ingen annan än mig själv.
Ja, jag läser hennes blogg, hon är rolig.
Hon påminner om en vän som jag har haft.
Jag har ett problem med svartsjuka, den förstör mina förhållanden med människor. Riktigt jobbigt faktiskt.
Jag förstår inte varför och ännu mindre hur jag skall jobba bort denna besvärande åkomma.
När man läser om svartsjuka och varför man blir svartsjuk, så kommer barndom och föräldrar självklart upp (som i de flesta psykiska åkommor). Föräldrarna kan ha gett för lite kärlek, ömhet och trygghet, förbisett den svartsjuke och gett ett annat syskon mer uppmärksamhet. Vilket kan ge en människa mindre – värde - känslor och man känner därefter att man måste utmärka sig på ett eller annat sätt t ex bli extra duktig på sport, bli bäst i skolan osv. Det kan ju självklart vända åt andra hållet och man blir kriminell, familjens svarta får så att säga.
Det är väl lite den roll jag har tagit på mig, jag är inte och har aldrig varit kriminell, men jag har varit besvärlig för min mamma och sökte/er ständigt bekräftelse.
"Förtroende är grundpelaren och det allra viktigaste i ett förhållande. Den som har förtroende, tvivlar inte."
Jag känner svartsjuka på mina vänner, mina syskon, mina arbetskamrater och ex pojkvänner. Åh, så många människor som jag har förlorat p.g.a. min svartsjuka. Men jag måste påpeka att ett par gånger har svartsjukan varit befogad.
I dagens samhälle där alla skall vara starka och självständig är det nästan förbjudet att vara svartsjuk och det gör det ännu jobbigare att vara svartsjuk. Experterna tror att svartsjuk kommer p.g.a. dåligt självförtroende och jag argumenterar inte emot. Jag har dåligt självförtroende och varför jag har det vet jag och jag jobbar på det. Det behöver inte finnas någon speciell anledning till svartsjukan och för utomstående kan uppfatta som att svartsjukan slog ned som en blixt. Det den utomstående inte ser är att hos en svartsjuk kan det räcka med att en kompis pratar med en annan människa, för att vaneföreställningar börjar byggas upp och att det utlöser nästan en ångest attack med fjärilar i magen, hjärtat slår snabbare, kroppen blir stel, man börjar svettas, får svårt att andas, man blir självupptagen och tycker synd om sig själv.
"Det är viktigt att även lägga märke till och bearbeta sin svartsjuka genom att t.ex. inte låta sig provoceras, stärka sin självkänsla och självinsikt. "
Jag har googlat svartsjuka, för jag vet nu att mina okontrollerade, konstiga attacker (verbala och känslomässiga) mot mig själv och mina nära beror på svartsjuka. Jag vill inte vara det något mer, det är inge roligt, det är väldigt jobbigt både för mig själv och andra, så jag ville se vad jag kunde göra för att jobba med detta problem. De råd jag hittade är:
I dag känner jag mig lite låg, jag började dagen rätt så pigg och glad, men allt efter som eftermiddagen kom så blev jag mer nedstämd. Det är konstigt det där hur snabbt ens humör kan skifta.
Helgen kan sammanfattas med fyra ord: Mättnad, skratt, utflykt och besök.
.jpg)
Från fyra fruar och en man
Denna, helt underbara "godisskålen" är just nu på väg hem till mig. 
och insåg att hennes figur var mer realistisk. Jag menar om man ser ut så här nu: http://wwwbreakattiff.blogspot.com/2008/05/hr-r-jag-vare-sig-jag-vill-eller-inte.html Eller hur?
Det är vad det står om man slår upp dessa två ord i svenska ordboken. Det är väldigt svårt och jobbigt om man inte har dessa i balans. Hur gör man om man som i mitt fall är i obalans i båda kategorierna?
Alla självhjälps böcker säger att man skall bygga upp sitt förtroende och tilltro innefrån, man skall känna och lita på sig själv.
Men det är just det som är mitt stora problem, att kunna känna och lita på sina tankar och handlingar, att det okej att man är duktig, en bra människa och kan göra allt man vill (i stort sett).
För även om jag försöker börja tänka bra tankar och börjar tro att jag också är något, så finns jantelagen som säger att man skall inte tro att man är något och jantelagen är samhället och samhället kan man inte bara vifta bort, de finns där.
Det finns där när man går till jobbet, till affären, lämnar sina ungar på dagis till och med när man har stängt in sig, hemma i sin borg så finns det där. Kanske inte fysisk, men det finns där.
Åtgärder: En stor trend som spankulerar runt just nu är mindfullness- att vara i nuet, diskar du så känn på vattnet, lukta på diskmedlet, känn tallrikarna, bestiken...
Det låter bra, men vet ni hur jäkla svärt det är?! Ute i riktiga världen! Jag har bara kommit till en handling som kan få mig tillbaka till nuet...tillfälligt och det är genom att fråga mig själv om jag fortfarande andas.
Denna mening får mig att fundera: Frågar mig själv? Vad är jag, två personer?
En annan sak som också förespråkas mycket är att göra saker som är roliga, som får en att känna positiva känslor. Genom att göra det så ökar det självförtroendet och självkänslan.
Att det skall vara så svårt att leva...
Bilden är tagen från hennes hemsida http://www.marion-raven.com/
