Känsla: Psykiskt - Helt ok. Fysiskt – snorig, tung i huvudet, ont i kroppen.
Gjort: Väldigt lite.
Gör: Planerar inför dagen.
Planer: äta frukost, sätta på mig myskläder, lägga mig i sängen igen.
Bästa: Lugnet jag känner, jag mår bra.
I behov utav förändring: Absolut ingenting.
Prudence, Caution, Deliberation.
The Hermit points to all things hidden, such as knowledge and inspiration,hidden enemies. The illumination is from within, and retirement from participation in current events.
The Hermit is a card of introspection, analysis and, well, virginity. You do not desire to socialize; the card indicates, instead, a desire for peace and solitude. You prefer to take the time to think, organize, ruminate, take stock. There may be feelings of frustration and discontent but these feelings eventually lead to enlightenment, illumination, clarity.
The Hermit represents a wise, inspirational person, friend, teacher, therapist. This a person who can shine a light on things that were previously mysterious and confusing.
What Tarot Card are You?
Take the Test to Find Out.
Jag vet att denna människa kommer leda till besvikelse och jag vet att jag jinxar det genom att bara skriva det, men jag kan inte rå för det. Jag är orolig och förvirrad. Varför gör jag alltid så här? Hänger kvar...nej, lägger ned alldeles för mycket själ i människor som alltid kommer leda till besvikelser.........
....Jag kom på mig själv nu när jag började skriva. Jag sätter alldeles för höga förhoppningar på människor och jag lägger alldeles för mycket utav mig i denna förhoppning. Frågan är istället -hur skall jag bryta det och kan jag bryta det...vill jag bryta det?
Dagens lärdom i bakteriens yra ( jag är för tillfället sjuk, ont i kropp och knopp )
Må väl!
Hittade en bild på syrrans unge. Jag är verkligen ingen barn människa, men denna lilla skit, fjant, nörd har tagit över mitt hjärta och varje gång jag ser honom så smälter det. Det som gör det ännu mer fånigt är att när jag såg detta kort så börja jag gråta. För mycket känslor. Jag är en tönt.
Känsla: Rastlös, glad, lite ångestfylld.
Gjort: Allt som tillhör morgonen – Djuren skall ha mat, rastas, bädda sängen, äta frukost. Ni vet, vanliga morgon rutiner J
Gör: Planerar dagen, äter några salta och söta saker från gott och blandat påsen.
Planer: Hjälpa grannen, långpromenad med hund, systeryster med halving kommer hit.
Bästa: Äntligen förstår jag mina starka drömmar jag haft de senaste nätterna.
I behov utav förändring: Min tidsoptimist.
Jag känner ett lugn. Det är ca två veckor nu som jag har varit mer eller mindre själv. Missförstå mig inte, jag verkligen uppskattar och älskar mina vänner och familj, men jag behöver tystnaden och att vara själv mer än att umgås med människor. Varje gång jag är ensam en längre period så hittar jag tillbaka till vad jag tror på. Jag börjar drömma, uppskattar, saknar saker och människor som jag annars ta så för givet. Jag vet inte vad det är med denna gång, men av en ren slump när jag sökte efter en sak på nätet, så ramlade jag in på ett forum.
Detta forum är som ett mecca för mig. Jag har hittat hem. Jag pratar inte med någon där och jag är inte ute efter att lära nya människor, men gör jag det så är det meningen. Jag bara är. Det som kommer till mig är det som jag skall ha och veta. Detta forum kan för många tycka är väldigt konstigt, men jag har alltid känt mig hemma i denna livsstil och sätt att se på världen. Jag lyckas bara alltid glida i från den, för det jag låter mig påverkas alldels för mycket utav det ytliga, min egna självupptagenhet och människorna omkring mig, men inte längre. På något sätt så känns det annorlunda denna gång, det känns som att denna gång så kommer den inte försvinna. Jag har kommit hem.
Egentligen finns det ingen speciell anledning till att jag berättar detta. Jag är inte ute efter något utav någon, utan detta är nog mer ett kontrakt för mig själv, att inte glömma bort vem jag egentligen är, vad jag tror på och drömmer om.
Texten nedan är lite för klyschig för mig, men den förklarar det lite.
Jag tror på Jorden, Himmelen och Alltet
Jag tror på den egna kraften
och jag ber om styrka att våga lita på den.
Jag är en del av den stora skapelsen
och jag är en med gudarna.
Jag tror på varandets sanning,
att vara den jag är med alla mina färger
och toner.
Jag ber om kraft att inte lämna mig själv.
Jag tror på naturen och alla de tecken
som finns innanför och utanför henne.
Jag är en människa mellan himmel och jord.
Jag är, Vi är.
När det gäller mitt tidigare inlägg så försöker jag arbeta med att acceptera att jag har gjort allt jag har kunnat för denna gång och våga släppa taget och bara vänta. Jag kan inte göra mer... för tillfället.
Ha en fin dag!
Det är tufft nu, riktigt tufft. Jag har hamnat i en grå zon, mellan stolarna, i ett läge där ingen vet något. Folk skickar ut papper med olika namn, men exakt likadana frågor – varför är du sjuk, vad är det som gör att du är sjuk, hur påverkar din sjukdom dig, vad gör du idag för att bli bättre, hur mår du idag och så fortsätter det. Det skall tilläggas att ALLA (försäkringskassan, arbetsförmedlingen, sjukvården) har dessa papper nyinfyllda, bara den senaste veckan har jag fyllt i fyra sådana papper med exakt likadana frågor (jag ljuger inte, frågorna är exakt likadana) bara att namnen på papprena var olika och ja, alla dessa papper skall till samma ställe. Sen har detta ställe minst 200 sidor om min historia, allt jag någonsin tänkt, mått och gjort finns dokumenterat. Hela mitt liv har dom på papper. Människor som är främlingar vet saker som har hänt mig, känslor som jag känner och det är inga saker man pratar lätt om och dessa människor, trots allt dom har, fortsätter att kräva att jag skall skriva exakt samma saker om och om och om igen. Jag har tröttnat. Jag har tröttnat på att behöva sköta deras jobb. Ingen har koll på något och alla skyller på varann. Jag har tröttnat på att behöva vara jurist, läkare, farmacept, handläggare på försäkringskassan, handläggare på arbetsförmedlingen medans jag försöker hålla mig själv flytande och jobbar som ett jävla gnu för att rätta till ett misstag som inte jag gjort och med förhoppningsvis inom ett halvår kunna börja leva och det viktigaste av allt få känna mig trygg.
Jag har allvarligt talat börja fundera på om dessa människor verkligen vet vad de håller på med. Är dom slarviga? Kan dom inte läsa? Pratar dom ens med varandra? För hur kan det komma sig att ingen har koll?
Jag har satt ett datum. Den 30 mars 2011. Om mitt liv är som det är idag den 30mars 2011 så ger jag upp. Jag har verkligen följt alla lagar och regler. Jag har jobbat så fruktansvärt hårt med mig själv för att kunna börja jobba igen, att få ett liv där det inte bara kretsar runt hinder, djupa svarta hål utav ångest depressioner, rädsla och misstro för människor och jag gjorde det. I ett halvår fick jag känna på ett liv där jag jobbade och samtidigt kunde balansera mina små mentala hinder, det var underbart! Två veckor innan jag skulle avsluta min arbetsträning och äntligen få börja leva. Komma tillbaka till det liv som ni tar för givet, kanske t om avskyr, men jag har kämpat så hårt för. Att få börja söka jobb, få en stabil och regelbunden ekonomi, rutiner, en vardag. Helt ärligt talat, att få ett syfte, en mening med livet och få känna mig behövd och så rycks det ALLT bort från mig. Jag hamnar mellan stolarna och som det nu har visat sig, ett halvår senare, så måste jag göra om allt. Försäkringskassan tog bokstavligen bort allt jag gjort och trampar och spottar på det och säger här, du får göra om allt arbete. Du måste igen försöka övertyga oss om att du verkligen är den du är.
Det är inte rätt, jag förtjänar inte det!
Jag vet att vissa människor tycker att detta är ett jävla tjat, men jag kan lova att om man har försökt, gjort allt och jobbat stenhårt för att komma någonstans i åtta år och precis vid mål linjen så får du veta att du måste göra om allt. Jag kan lova att du inte säger – Oh goodie! Detta skall bli så kul!
Ett par råd till er därute som kämpar. Oavsett vad och varför ni kämpar så var mer insatt i yrket, ni skall kunna den person som ni skall träffa yrke och gärna alla andra som är kopplad i detta yrke. Som t ex mitt fall när jag träffar en läkare så måste jag ha koll på hans jobb, det administrativa, medicinskt och försäkringskassan och för guds skull! ALLTID jag kan inte understryka det nog, ALLTID få allt på papper. Utan skriftliga svar är det kört.
Man måste verkligen vara frisk för att orka vara sjuk.
Nu skall jag leva min dag, jag har sagt att jag skall fortsätta att jobba för att få rätten till att börja jobba och det skall jag göra. Till den 30 mars 2011 kommer jag ge allt och det gör jag inte
genom att sitta här.
Ha en fin dag!
Sen senaste inlägget har jag jobbat stenhårt på att förändra vissa utav mina beteenden. Som valet utav människor jag vill omge mig omkring. Hela mitt liv har jag valt fel människor, människor som inte har varit bra för mig och tydligen har jag inte varit bra för dem. Det var länge sen som jag känt mig så här sviken utav en vän. Det enda sättet att få "äran" att vara hennes vän är om det är på hennes vilkor och att hon alltid skall vara sällskapets mittpunkt. Det där med att vara sällskapets mittpunkt har jag inga problem med. Jag vill inte jämt synas, höras. Jag har inge behov utav det, för mig är det viktigare att vara trygg med dem jag är, än att synas utav alla. Det som gör mig så ledsen är att jag återigen lagt ned mer än jag skulle ha gjort i denna vänskap och inse att jag betyder inte lika mycket (eller i stort sett ingeting alls när det kommer till kritan)för henne.
Sen har jag tillbringat mycket tid för mig själv, i min ensamhet. Det är då som jag börjar höra min egna röst och hittar tillbaka till mig själv. Vad jag drömmer om, vad jag vill i mitt liv och det viktigaste utav allt är att jag börjar känna mig lugn, men det känns sorgligt att behöva säga adjö, för oavsett om hon är en bra vän eller inte, så är det ett jobbigt beslut att ta.
MEN jag börjar verkligen hitta tillbaka till det jag tror på, det jag vill, det jag har kämpat för och kämpar för. Egentligen det alla kämpar för - Ett liv med mycket glädje, upplevelser, stabil ekonomi, lugn och ro.
Idag skall det bullbakas och så är jag bjuden på middag hos en annan vän och hennes halvingar. Är inte så förtjust i andras halvingar (förutom min systers), men som tur är så börjar dom här bli så stora att dom börjar ha ett eget liv, istället för att svansa omkring mamman.
Ha en riktigt fin fredag!
Sen jag läste detta och detta så har jag funderat mycket på nystart. Jag förstår att göra en nystart inte är lätt, det handlar ju om att bryta gamla och ofta dåliga vanor och sen inte bara det, utan omgivningen som är van vid att man är på ett sätt, vart man bor, gör, vilka man umgås med. Den man är. Det blir mycket ifrågansättande och ibland t om motgång, man måste vara stark och säker på sin sak.
Jag funderar också på de dåliga val som man gjort, människor som man sårat, dumma handlingar som man gjort. Även fast man har bett om ursäkt, tagit på sig ansvaret och lärt sig utav de misstag. Hur länge skall man lida för dem? Är det så "enkelt" att man får lida för dem så länge man själv låter sig lida för dem?
Jag vet att man kan inte fly från sin bakgrund, men man måste väl kunna ändra en riktning till en annan och tillslut få ett annat liv, ett annat sätt att leva... att se på livet?
Jag tänker på det där med att bryta gamla vanor. Jag har för vana att välja helt fel människor i mitt liv. Människor som egentligen inte är bra för mig och jag är inte bra för dem, men om man då vill lära känna nya människor. Hur bryter man vanan att välja fel?
Oj, så många tunga tankar så här tidigt på dagen, men det känns spännande. Tänk om detta genomförbart? Vart skall man börja? Jag försöker se mitt liv som ett trassel och man måste börja i en ända för att kunna trassla upp trasslet. Jag har aldrig varit bra på att ha tålamod, men nu får jag chansen att ändra på det.
Skall fundera på detta. Mål 1. Komma fram vart jag skall börja.
Ha en fin dag! Nu skall jag baka bröd, tekakor med havregryn, pumpakärnor och solrosfrön.
Planering, effektiv, levnadsglad och självkontroll är inga ord som man kan koppla till mig. Är jag lat eller bara dum?
Har ni sett yes man? Filmen är en komedi med Jim Carrey, men den har även ett väldigt viktigt budskap och jag gillar budskapet - att genom vara en nejsägare så missar man mycket i livet. Jag är nog ordförande i klubben för nejsägare. Jag vet att jag kan ändra det, men jag vågar inte. Jag hoppas att en dag våga ta det steget, men än så länge så drömmer jag om livet istället för att leva det.
Med blandad förtjusning skall jag nu försöka ta mig ut i det snöande vädret och ta bussen till brevlådan så jag kan posta ett brev. Detta brev kan förändra mitt liv helt och hållet. Senast i mars kommer jag ha svar.
Ha en fin dag!
Det kan bli ensamt att inte vara som alla andra.
Be glad, and your friends are many, Be sad, and you lose them all.
Att hitta balansen är svårt.
Jag har snott en utmaning utav Emily är fruktansvärt uttråkad så detta var ett bra tidsfördriv.
4 Tv-program jag ser:
Ej i ordning. Simpson, lyxfällan, Big bang theory, Oprah.
4 saker jag gjort idag:
Bloggat, messat, kollat på fb, mailat.
4 saker jag längat efter:
Svar, börja leva, svar, börja leva.
4 saker på önskelistan:
Pengar, svar, börja leva, bli glad.
4 saker jag avskyr:
Regeringen, orättvisor, så som jag mår, elaka människor.
4 jag utmanar:
Jag utmanar alla som vill.
Känsla: Har börjat somna nån timme tidigare på natten, det märks för jag har vaknat utav mig själv de senaste dagarna. Är nog igrund och botten natt människa, men det är inte bra för kroppen så istället för att lägga mig runt halv fyra på morgonen så har jag lyckats släcka lampan vid halv två.
Gjort: Allt som tillhör morgonen.
Gör: Funderar på frukost, funderar på vad jag skall göra idag, vad är viktigast, lyssnar på tv
Planer: Förbereda inför morgondagens besök hos läkaren, papper skall fixas. Jag har några små saker kvar att måla, solen skiner ta en riktigt låååång promenad.
Bästa: Solen skiner, efter gårdagens tunga nyheter var jag verkligen på väg att ge upp livet. Jag har gett det många chanser, är ingen bra på nedslag det har varit alldeles för många, men jag ger det en chans till. Till mars.
I behov utav förändring: Jag.
Jag skulle egentligen suttit på en biograf just nu och jag var faktiskt på väg. Jag åkte en buss i 40 min, men vännen som jag skulle gå på bio med, som jag inte sett på länge, som jag såg framemot att träffa, bestämde sig för att berätta. Inte innan jag åkte, eller när jag satt på bussen, utan när jag kommit fram och hade väntat en halvtimme att jag duger inte att umgås med. Så jag fick vänta i ett centrum i två timmar på att bussen som tar mig hem skulle komma. Fyra timmar utav mitt liv, fyra timmar som jag kunde ha gjort något annat. Kanske med någon som uppskatta mig.
Känner mig faktiskt lite ledsen över hennes respektlöshet gentemot mig. Känner mig arg oc korkad för jag hade en gnagande känsla om detta innan jag åkte och jag lyssnade inte på mig själv.
Jag har börjat fundera mer och mer på saker man gör och köper. Varför gör man det och är dessa saker så bra som det sägs. Gör vi dessa saker, använder vi dessa saker för att det är det bästa eller är det för att det vi fått inprintat. Det låter lite som jag har hamnat i en konspirations teori mot världen och det kan nog stämma. Det senaste halvåret har jag blivit tvungen att ta reda på så mycket om mina rättigheter, vad för mediciner jag skall ha, hur läkare skall fylla i papper korrekt, försäkringskassans arbete skall vi inte tala om och jag har kommit fram till en slutsats – Du måste ha koll på varenda aspekt i ditt liv och ditt liv är inte ditt. Inte helt.
Ett stort råd till er är att ha koll på i ditt liv, din vardag. Vad har du rätt till och allt däromkring. Vardagsjuridik är en jätte bra bok. Jag har den själv och köper en ny så fort det kommer en ny upplaga.
Nu till flouret som jag skrev om förut. Är flour verkligen det bästa för oss, vad är det som gör att flour är det enda som kan hålla borta hål från tänderna. Vill tillägga att detta ifrågasättande utav saker som vi använder utan att egentligen fråga varför, gör mig väldigt förvirrad. Detta sökande kommer bli en bra träning för att lära mig att hålla en balans för vad som är vettigt och vad som inte är vettigt och jag hoppas med eran ifrågasättande kan hjälpa mig med det. Så kom med åsikter, tankar och frågor. Det skulle göra mig väldigt glad!
Detta är alltså flour (Tryck på bilderna så får du en större bild):
Hade en hemsk mardröm om en kompis I natt och jag vet varför – skuldkänslor. Det var inge kul.
Igår passade jag min lilla systers lilla fjant när hon var på mödravården, som tur var så sov han. Missförstå mig inte, han är super söt och jätte rolig, men jag känner mig så borta när det gäller barn. Det är inget jag vill ha själv. Min syster var halv dålig i går och frågade lite svävande om jag möjligtvis kunde passa honom idag med, självklart gör jag det, men det är så knäppt direkt efter jag säger ja så får jag en klump i magen och ångest. Jag tro att det är läskigt med ansvaret och den lilla erfarenheten jag har med så små barn. Det var ju 23 år sen jag hade med halvingar att göra. Jaja, hitills har det gått bra så varför skall det inte fortsätta att gå bra?
Han kan få hjälpa mig med att städa tomten och gräva ned bergskristallen under huset, sen kanske vi kan äta mellis och titta på tecknat. Ja, så får det bli.
Känsla: En gnagande orokänsla, hungrig, men bra.
Gjort: Messat en massa meddelande, saker jag gör på morgonen.
Gör: Frukost, planerar dagen.
Planer: Barnpassning, bio.
Bästa: En dag närmare sommaren och en dag närmare beslut
I behov utav förändring: Jag, regeringen, samhället.
Är det någon mer än jag som ibland kommer på sig själv med att undra varför man gör vissa saker, använder vissa saker, utan ifrågasätta varför? Jag kan ta ett exempel. I morse så kom jag på mig själv när jag borsta tänderna. Varför borsta man tänderna med flourtandkräm. Är det verkligen så bra? Vad är det egentligen och varför skall det vara så bra? Visst reklamen säger det, tandläkare säger det, regeringen och samhället säger det, men betyder det att det verkligen är sant? Bara för att alla säger att man skall hoppa från stupet så behöver det ju inte betyda att det är smartaste att göra.
Nu skall jag åka iväg en snabbis, men jag har hittat lite information om flour som har fått mig att fundera. När jag kommer hem så skall jag berätta det jag fått veta.
Ha en bra dag!
Känsla: Usch, jag känner mig fruktansvärt splittrad idag och arg på mig själv – Att jag aldrig kan hitta… känna balans. Fruktansvärt tröttsamt.
Gjort: Allt vad morgonen innebär.
Gör: Hundrastning.
Planer: Barnvakt åt syrrans unge, hämta medicin.
Bästa: En dag närmare till sommaren.
I behov utav förändring: Regering, samhälle och jag.
