Dessa djur.

Min ena hund har blivit skendräktig. I flera dagar har jag varit tacksam över att hon inte har "fött" någon/några valpar. Tji fick jag, idag "föddes" en valp.

Det dumma är att jag vet att detta är hennes "valp" Varje gång hon har varit skendräktig så har denna...sak, blivit utvald till valp, men eftersom hundar bär och sen släpper saker lite här och var så är det inte alltid lätt att komma i håg denna leksak. Den kan ligga gömd bakom en buske i ett halvår och så blir hon skendräktig och saken hon har gått förbi i ett halvår är nu hennes förrymda valp. Och så som hon låter, bara så ni vet så är det JÄTTE jobbigt att vara mamma. Enligt henne själv.

Själv så har jag blivit jourmamma. Denna lilla fjant hittade min moster under hennes balkong för en vecka sen

För er som inte vet så är detta en kinesisk dvärgvaktel, denna lilla krabat får bo hos mig tills någon anmäler den som saknad (har anmält och satt upp lappar i området där den hittades). Den har förlorat fjädrar bak, men inga sår och den äter, skiter och sprätter för fullt. Så , så dåligt kan den inte må. Jag tycker bara att det är så synd om den, sitter där helt själv i det stora buret. Hoppas verkligen att den hittar hem snart.

Foto:I huvudet på Zandra

Pain, glorious pain!

Bild.

Jag måste bara få säga det. Att träna, att se människor som svettas och verkligen kör järnet får mig att känna en sådan längtan att själv köra järnet. Att cykla i 190 blås, i timmar tills jag inte kan känna något annat än smärtan i mina ben och inte kan se något annat än svetten som rinner ned från min panna. När jag är färdig vill jag känna att jag lever. Att puscha sig (mig) själv till max.

Smärta, svett och att köra slut på mig själv, fysisk, vore helt j-vla underbart!

A little bit of me.

Jag vacklar fram och tillbaka, skall jag skriva detta eller inte. Jag vet själv hur irriterad jag blir över människor som jämt och ständigt beklagar sig, som bara maler på om sin olycka, men å andra sidan så kanske, kanske är det någon annan som också är bipolär och känner igen sig i det jag skriver. Kanske kan det... om än bara för stunden, få någon att inte känna sig så ensam.

På tisdag skall jag ringa ett samtal. Ett samtal där jag måste förklara hur jag mår, hur det bipolära påverkar mig, min omgivning...mitt liv.

Jag satte mig och kluddrade ner några meningar innan jag stack på husvisning. Några meningar som beskriver...mitt liv?

Det är fruktansvärt livstömmande att må så här och det jobbiga är att jag kan inte styra mitt mående. Det är som att fysisk leva i den värsta, av den värsta mardrömmen, när man är nere och jag är så fruktansvärt van vid att må så här skakigt, okontrollerat och mörkt att den enda gången jag känner något annat, är när jag är maniskt hög (metaforiskt menat) Nackdelarna med de båda krafiga svängarna är bieffekterna utav dem: Ätande, hastiga otänksamma beslut för ekonomi, vänner...livet. Och de korta stunder då livet är som det skall vara, när man är en frisk människa så blir jag deprimerad och ångestfylld, för är det så här livet är...tomt, slentrianiskt? Det är ett moment 22, ett ekorrhjul. Ibland är det bara lättare att ge upp, hoppas på att det finns ett life after life, att nästa liv blir bättre, men jag är för surskallig och envis för det, men tanken finns.

Min pappa sa till mig igår att han har inte höga tankar om mig. Jag lever inte i den riktiga världen. Under mitt 33-åriga liv så har jag fått två bekräftelsen utav honom. Då jag skulle börja arbetsträna och en gång när jag bara köpte nyttiga matvaror. Utöver det så existerar jag inte, jag finns inte. Trots att han ser mig nästan varje dag. Han säger sårande ord och gör sårande handlingar tills jag inte orkar längre och bryter våran...kontakt, den lilla som är pga mig. Det är jag som håller "vårat band" i liv. Jag har brytit våran kontakt flera gånger, flera gånger har jag inte ens behöva påpeka det för honom, för han hör ändå inte av sig. Han orkar inte höra på vad som pågår i mitt liv. Det är alldeles för tråkigt.De gånger jag har sagt att nu får det vara nog, satt ned min fot och bestämt mig för att nu lever jag vidare utan att ha honom i mitt liv. De gånger har han, inte på en gång, men till slut bett om ursäkt, men det är bara för att det är så jobbigt för honom, inte för att han är ledsen för att han har sårat mig och att jag är ledsen. Utan för att det är besvärligt. Den medvetna tystnaden är besvärlig för honom.

Jag vet inte varför jag skriver det här och nu. Kanske tar jag bort det imorgon, jag vet inte. Jag vet bara att jag orkar inte längre. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Självklart så är livet en massa prövningar och just nu är det en jävla massa prövningar. Jag trodde att man bara fick så pass många prövningar man klarade av åt gången. Antingen så hade jag fel eller så är jag starkar än jag tror och självklart är det de senare. Självklart.

Mixed tape.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Per aspera ad astra.

Livet irriterar eller irriterar livet?

Så här går det när ens liv är ur kontroll. Man har alldeles för mycket tid att tänka, få nojjor och bli fruktansvärt irriterad på...ALLT. Igår kväll låg jag och läste den senaste må bra tidningen och jag kunde inte låta bli att irritera mig på att varje må bra tips var endast för människor som hade möten eller data/kontors jobb. Jag frågar mig; Är det verkligen så många kontorsnissar där ute och vad skall alla som jobbar i affär eller annat jobb göra för att må bra? Kan dom göra något? Eller dom kanske inte behöver det?

Är det endast en viss arbetsgrupp som behöver dessa må bra tips? Som sagt livet irrterar mig just nu, nej hur livet framstås irriterar mig just nu. Något fruktansvärt!

Loppmarknad och skräckfilm står på agendan idag, så nu sätter jag min irritation på pause till nästa gång.

Ha en trevlig lördag!

Små blåabär och hattar.

Bild.

Idag har jag plockat nästan en liter blåbär. Det är alldeles för lite, men man får nog vara glad över det man får. Imorgon skall jag förhoppningsvis hitta lite till. Jag tänkte även inviga min nygamla svamp bok. Jag köpte en svampbok för ett par år sedan, men jag har aldrig öppnat den och varenda gång jag har sett en svamp så blir jag påminnd om den dumma svampboken som ligger hemma. Jag hoppas och önskar så hårt att det gör ont i tårna, att jag skall hitta en karl johan eller två. Jag har hört att det är nästintill omöjligt att hitta kantareller, men va fasiken vi har en stor skog och då menar jag STOR, så någonstans borde jag väl hitta någon, liten, jäkla svamp. Men först skall jag på loppmarknad och hoppas på fynd, men det är i morgon det. Idag skall jag fortsätta dagen med att äta lite chips och kolla på film.

Ha en trevlig helg!

Kram.

P.s. Insåg för fem sekunder sedan när jag bläddrade i svampboken att i dag stötte jag på en bauta, mega karl johan. Jag plockade t om upp den och tänkte ta hem och kolla om det var det, för jag var osäker, men jag slängde den sen och nu så ser jag att det var det. Ett råd: Har man en känsla, FÖLJ DEN! D.d.

Schii schii.

Min mus låter! Schii, schii.

Det är fruktansvärt irriterande att lyssna på detta irriterande ljud när jag trycker på den. Schiii, schiii...

Ville bara säga det.

 

Och för er snuskhummrar så är det min mus till datorn som låter. Inget annat...

Det finns ett ordspråk…

… som säger "Den som talar illa om andra i din närvaro, talar illa om dig i din frånvaro". Jag blev påminnd om detta ordspråk i morse och det första jag tänkte på när jag hade läste det var: Shit! Busted! För det stämmer. All snack bakom en väns rygg är skitsnack. Jag har två vänner jag snackar om. Nu låter detta jätte hemskt, men låt mig förklara, inte ursäkta mig, utan förklara.

Det kan låta konstigt, men dessa två personer har jag känt sen barnsben och jag bryr mig om båda två fruktansvärt mycket, men som med alla människor (inkl mig själv) så finns det delar utav dessa människor som jag verkligen inte kan förstå och jag kan inte acceptera deras....hm...egenskaper. Så när jag pratar med min ena vän om den andra så är det inte "hon är så dum i huvudet snack" utan jag försöker få råd över hur jag skall hantera situationer som jag inte accepterar. Kanske min vän kan se situationen på ett helt annat sätt, kanske jag hanterar eller uppfattar situationen med låst sinne. Man kan fråga sig varför jag inte bara går direkt till den person som jag har "problem" med. För det är riktigt känsliga ämnen som jag har problem med, inte hon. Det är jag som skall jobba på att acceptera henne för den hon är och gör. Jag som skall lära mig hur jag skall hantera situationer som jag inte accpterar, stödjer, gillar...

Det är svårt det där. Jag vet att vänner i min närhet har saker som dom inte gillar att jag gör. Det dumma i det hela är att även fast det inte är kul att höra om sina egna fel och brister, så vill jag att dom kommer till mig och säger vad dom störs sig på istället för att prata bakom min rygg. För om jag vet och är medveten om mina fel och brister så kan jag ändra på mig, men jag ser inte att mina vänner skall behandlas likadant.

Hur dubbelmoraliskt och nedvärderande gentemot mig själv är inte det? Vad är det som gör att jag skall behandlas på ett sätt, när jag inte behandlar mina vänner likadant?

Liten aha upplevelse så här på morgonen.

Synda mera!

Läste en artikel för ett tag sen. Det var en kvinna som hade skrivit en bok som handlade om att synda mera. Författaren menar att man mår bättre och man lär sig mer om sig själv om man bröt mot de sju dödssynderna (Girighet, avund, lättja, högmod, vällust, frosseri och vrede).

Jag tycker att det låter som en lysande idé och funderar verkligen på att pröva detta. Så här menar hon att det olika synderna skulle göra för dig:

Girighet – visar hur du får ut mer av livet.

Avund - visar dig vilka dina innersta önskningar är.

Lättja – ger dig tid för avslappning och insikt i hur du vill leva ditt liv.

Högmod – hjälper dig att respektera dig själv och njuta av dina framgångar.

Vällust – visar dig vägen till varaktig kärlek och hjälper dig att känna dig levande.

Frosseri – hjälper dig att leva livet så fullt att det nästan svämmar över.

Vrede – ger dig energi som driver fram förändringar.

 

Är det bara jag som tycker att detta låter logiskt?

 

Boken heter De sju livgivande synderna- Njut av livet för helsike! Karen Salmansohn heter författaren.

 

Today is today.

Jag är full utav jävlar anamma för tillfället och det är bra. Det som är mindre bra är att mitt fysiska jag orkar inte samma fart, men jag tar en sak i taget, vilar och sen fortsätter jag. Alla som känner mig vet att jag råkade ut för en väldigt, otroligt, fruktansvärt, jobbig händelse i början utav sommaren. Denna händelse har satt riktiga förjävliga spår. Jag har aldrig känt sådan besvikelse och frustration som jag känner när jag tänker på det som hände. Hur jag kämpat i så många år och hur jag nu får slåss för något som var färdigt.

Detta går verkligen i perioder, men just nu känner jag att jag får mig för fan kämpa tills någon jävel lyssnar på mig, ser vad jag har gjort och tror på mig. Att det blev som det blev är inte mitt fel, men jag har lärt mig att när det gäller...alla områden faktiskt, så skall du kunna mer än personen du går till. Du skall kunna det lagliga, deras arbetsuppgifter, det administrativa, det ekonomiska, du skall kunna allt denna person skall kunna och mer. SKRIV INTE PÅ NÅGOT - förrän du VERKLIGEN vet vad du ger dig in på. KRÄV ALLTID skriftliga svar, för ord betyder INGENTING. Med andra ord...Var förberedd, förbered dig på det värsta, förvänta dig inget och ge inte upp!!

Det är helt självklart att man har perioder då man känner hopplösheten och man gör inget, men när du känner den där jävlar anamman- fighta!

Nu skall jag vila, sen skall jag fortsätta fighta.

Ha en fin dag!

Skit sportföretag!

Är lite irriterad. Jag har kommit på att jag är långsint, men det är inte därför jag är irriterad. När jag var på min lilla mini semester så tillbringade jag lite tid på ullared, med förhoppning på att göra lite fynd. För det första så måste jag säga fy farao vad mycket dåligare detta ställe har blivit sen jag var där sist, men fortfarande det är inte därför jag är irriterad, jag ville bara säga det. Nä, jag är irriterad för jag har nu en längre tid letat efter bra sportkläder. Jag vill börja röra på mig och jag vill köpa bla bra sport bh, byxor och tröja. Det finns massor utav snygga och bra sportkläder, men utav en väldigt bakvänd anledning så finns det inte i större strl.

Jag undrar...Rätta mig om jag har fel, men är det inte större människor som verkligen skulle behöva dessa kläder. Jag vet att man kan röra sig utan kläder från intersport och stadium, men jag behöver en bra sport bh, mina bröst är stora och det är fruktansvärt obehagligt att göra hopprörelser och springa i en vanlig bh och bara för att jag är stor så betyder det inte att jag kanske också vill ha snyggare sport kläder än joggingdress, cykelbyxor och t-shirt från 80-talet.

Jag kanske också vill för stunden inbilla mig själv att jag kommer bli mer hälsosam med dessa snygga jazzbyxor från adidas eller egentligen så behöver det inte vara från något speciellt märke. Det spelar ingen roll för det finns inte större strl i något märke, inte ens i ullared.

Just nu så är jag lite halvkrasslig så det blir ändå inte så mycket så skuttande för min del, men jag skulle gära vilja börja med det när jag mår bättre.

Har jag missat något? Finns det en affär som säljer bra sportbh:n, sportkläder för större människor utan att kosta mer än vad adidas gör (vilket brukar vara vanligt i sådant fall ex. Miss Mary of sweden)?

172.

Jag har åkt på en dunderförkylning, mina bihålor är som svullna som vattenfyllda ballonger. Det är därför som jag inte har skrivit förrän först nu. Idag har jag lite piggare...inte så mycket piggare, men bättre än igår.

Jag var tvungen att skriva lite. Låg nämligen och läste lite sedvanliga bloggar. Orkar inte göra så mycket mer just nu, då jag kom och tänka på mig själv, min åsikt om bloggar, ATT blogga och varför jag gör det.

Min uppfattning om bloggar är att människor som bloggar har ett stort bekräftelse behov. Jag skriver, ni läser och kommenterar - alltså finns jag. Vissa bloggare blir mera erkända, vissa har t om blivit "kändisar". Dom blir bjudna på fester, får varor hemsända och skapar viktiga kontakter i den viktiga världen. I den värld där om man inte är någon så är man verkligen inte någon. Ibland när man läser dessa bloggar och om en fest de har varit på så känner jag att jag skulle också vilja vara där, jag dras med för stunden. När jag sen vänder blicken tillbaka till mitt liv så undrar jag vad i helskotta tänkte jag på?! Jag vill inte vara där, herregud vad malplacerad jag skulle känna mig. Det är ju inte jag. Det är absolut ingen fel med dessa fester eller dessa människor, men det är ju inget för mig. Jag skulle absolut inte vara lycklig om jag skulle vara med i den svängen, alla dessa krav. Huah, vilken ångest jag skulle skapa för mig själv.

Så...Jag har ju en blogg, varför skriver jag? Det är ju inte så att jag behöver en teknisk dagbok, jag har alltid papper och penna med mig, även in på toan. Jag har minst tre böcker som jag skriver i. Jag tror att det är en viss del känslan utav av att bli bekräftad att jag finns, men jag tror att till den största delen att jag har en blogg är för att jag älskar knappar jag älskar att knappa på ett tangentbord.

Nä, självklart inte är det därför. Eller jo, men inte den största anledningen utan det är för att få sända ut mina konstiga, filosofiska tankar ut i cyber rymden och i bland stöter man på fina människor som funderar lika mycket som en själv och då för stunden eller längre tid så delar man dessa tankar med dessa människor.

Nu skall jag lägga mig ned en liten stund och hoppas på att jag snart får tillbaka min energi. Det är så mycket som jag skulle behöva göra, så mycket som jag skulle behöva få koll på. Viktiga saker, saker som egentligen inte kan skjutas på.

Ha en fin dag alla ni som läser detta.

Hemma!

Är nu hemma efter en mycket välbehövlig semester.






Nu skall jag bara packa upp och komma ikapp livet här uppe. Återkommer strax!

Resa bort.

Bild

I morgon åker jag på en välbehövlig semester. I bara fyra dagar, men jag är otroligt glad för det lilla. Oavsett om man jobbar, är arbetetlös eller skjukskriven så behöver man minst (och det är verkligen minst) komma bort från sitt hem, sin stad, sitt län åtminstonde en gång om året. För när man kommer hem så har man fått sett nytt, andas nytt, upplevt nytt och det gör att man får inspiration, energi och lust.

Så mina vänner... nu åker jag iväg ett tag. Jag skall handla, åka bil, gå på långa promenader med hunden på ställen som jag aldrig varit förr, äta god mat, träffa släktingar från danmark, njuta av varenda minut (hoppas jag) och så skall jag handla lite till. Men först skall jag...

Packa, baka, ordna för katten, städa, följa med vän, se en film med vän, laga mat inför idag, imorgon och till resan.

Ha en underbar vecka, så hörs vi!

Hur skiljer vi vad vi vill göra, från vad vi borde göra?

Den 26:e skall jag på ett, vad som kan vara livsomvälvande möte. Lika mycket som jag är jätte nervös utav förväntan så är jag jätte nervös för vad som kan komma ske. Lika mycket som jag är trött på att gå så här, det är inte bra för mig eller för någon, så är det en viss trygghet. Det finns en stor spänning och omottliga mängder utav möjligheter när man inte vad hur framtiden ser ut. Det kan sluta hur och var som helst.

Gudars vad jag längtar tills jag får börja jobba igen!!

Jag sitter och funderar på vad jag kan tänka mig att göra. Mitt framtida jobb. Jag funderade först på att göra arbetsförmedlingens test eller något annat test, men så blev jag arg. Vad kan ett test egentligen säga. Visst man kan få tips och ideer, men jag söker alltid andras åsikter om vad jag skall göra, oavsett vad det handlar om. Nä, denna gång skall jag testa att göra något som jag verkligen vill, men inte vågat. Och går något fel, så vet jag att det var inte rätt för mig och jag kan inte skylla på någon annan, för det var jag som bestämde. Ta ansvar för det man bestämmer sig för och våga stå för det oavsett om det inte är coolt att jobba som receptionist eller soppåkare. Ja, det är två utav de jobb jag funderar på. Så följer jag i alla fall mitt hjärta. Om två år så vill jag kunna vara stolt över det jag kunnat stryka av från min lista utav saker jag vill göra och få avklarat. Så det så!

Är så rastlös och frustrerad att jag snart river ned mitt hus och börja bygga om det på nytt, bara för att ha något meningsfullt att göra.

!

DREAM BIG

PLAN WELL

WORK HARD

AND

NEVER GIVE UP!

Nämen, what a surprise!

Världens känsligaste människas sjätte sinne är:

I am what i am and that´s all that i am.

Lite funderingar som vanligt…

Jag har en vän som jag har känt väldigt länge. Hon är inte en människa som man pratar med. Hennes liv är väldigt enkelt, hon gör vad hon vill, när hon vill och diskutera djupa saker är inget man gör med henne. Vilket är för mig väldigt jobbig. Jag blir väldigt osäker när allt skall vara så enkelt, roligt och ytligt för det är inte jag. Jag är inte enkel, rolig (eller jo lite rolig är jag) men definitiv inte ytlig. Det finns många saker som min vän gör som jag under inga omständigheter gillar eller stöder, men jag säger inget. Jag bara undviker att hamna i situationer som jag får bevittna det som jag inte gillar. Dessa saker som hon gör är ju inte hela henne. Hon har en mycket fin sida också och hon är väldigt rolig.

Det dumma med att jag kan inte prata med henne och de sidor som jag inte gillar med henne, gör mig som sagt väldigt osäker på henne. Är hon verkligen min vän? Är hon ärlig eller snackar hon skit om mig. Jag har onda aningar om att hon började som min vän av de "rätta" anledningarna, men eftersom jag inte är så som hon vill att det skall vara, så är hon inte riktigt ärlig mot mig. Mitt liv är inte lätt. Jag har definitivt inte samma ekonomiska möjlighet som henne och därför hindrar det mig till många saker. Jag har lärt mig den hårda vägen till detta liv och det har format mig till den jag är. Jag är ärlig, jag vill alla väl, jag bryr mig lite väl mycket om andras välbefinnande och vad andra tycker om mig. Jag har inte råd att vara lika lättsinnig som henne, vilket ibland går lite till överdrift från mitt håll kan jag erkänna. Jag är lite för osäker och tar ibland överdrivet försiktigt. Håller mig själv tillbaka, men frågan är förtjänar jag denna osäkerhet. Den sidan som jag gillar med henne är att hon är som jag är när jag är hög (inte droger, hög i mitt mående, borderline) Livet är överdrivet roligt, vi kan hålla igång flera dagar i streck, resa hit och dit, det finns verkligen inga hinder och definitivt ingen morgondag. Det är fruktansvärt sällan som jag mår sådär och när jag väl gör det så är det kul att umgås med en människa som då är likadan som mig, bara att hon är så ungerfär jämt och ständigt och jag kanske (om jag har tur) är så en gång var tredje månad.

Det kan hända att jag sitter här och nojar mig i onödan och jag vet att jag kan inte be alla mina vänner att konstant bekräfta att allt är ok, men jag kan väl begära att dom accepterar mig för den jag är och är ärliga mot mig? Eller?

185.

Är så fruktansvärt frustrerad att jag är irriterad!!

Rökare.

På en etikett som sitter på ett cigarettepaket står det att rökning kan skada dig och din omgivning allvarlig. Jag undrar...ni vänliga själar som röker (att ni röker är ju självklart upp till er. Jag dömmer er inte) varför blåser ni röken rätt i ansiktet på andra människor utan att ens blinka? Att ni är beroende och tyvärr får ta ev konsekvenser det är upp till er, men jag har valt att inte röka, jag har inte ens testat. Det har aldrig varit min grej, personligen så tycker jag att det det ser fult ut och att det är äckligt.

Jag kan inte förstå att man vill gå runt och lukta som en askkopp och suga på en pinne, men det är min åsikt. Jag tycker inte mindre om er för det, men jag tycker att det är korkat.

Bara en fundering...

Beundrande människor

Tittar på en dokumentär som handlar om Celine Dion, vilken fascinerande människa! I dokumentären säger hon att "alla har nog inte förstått vilken kraft musiken kan ha. Den kan överbrygga klyftor, den har ingen särskild religon. Det kvittar var man tror på." Hon pratade om att gud gav henne ett redskap (hennes röst) och med detta redskap skall hon förmedla budskapet genom att värna om texten och musiken. Nu är jag då inte så insatt i gud och så vidare, men jag tror definitivt att musik gör mer för oss än vad vi tror. För mig har den gjort och gör massor.

Hon är verkligen en inspirerande kvinna, väldigt vis inte bara när det gäller musiken utan även när det gäller hennes åsikter om livet själv, barn, familj, sig själv osv...

Nu är pausen slut och jag skall fortsätta att titta.

Ha en fin dag!

Uppdatering ang…

Detta.

Fyi

Detta kommer bli en jobbig helg, den kommer bli hektisk och fullsatt. Komiskt nog så var den så fullsatt tidigare idag (igår) att jag kände att jag höll på att stressas ihjäl innifrån så jag satte ned foten, bokade av allt som jag hade lovat att göra och alla jag hade lovat att umgås med. För första gången i mitt liv säger jag nej till alla och ja till mig och utan skuldkänslor. Jag behöver syre och kontroll, så jag bestämde mig för att denna helg skall jag tillbringa med att plocka blåbär med hunden och få ordning på alla papper, ekonomi och frågor.

Det är viktigt att minnas att allt detta gjorde jag igår.

En timme senare efter jag avbokat allt så ställer min syster barnvakts frågan. Nej, hon sa: Vad skall du göra i helgen? Jag sa att jag har precis har sagt upp allt jag skulle göra för jag behöver komma ikapp med mig själv och så skall jag plocka blåbär med hunden. Bra säger hon, då kan du passa Elias lördag till söndag. Jag säger nej, nej, nej. Mamma som satt brevid fick snörp munnen = minen då hon ogillar det jag säger. Lite senare går jag in för att fixa fika. Ångesten börja krypa upp in i mitt skin och jag får skuldkänslor. Jag förklarar läget för mamma, varför jag säger nej och vad jag har gjort och bestämt mig för. Hon i frågarsätter lite, men är mest tyst. Jag blir frustrerad över att jag märker att hon tycker annat och vill inte se annat. Jag vet att hade det gällt någon annan så hade det inte varit någon tvekan om att jag gjorde rätt, men eftersom det är min syster så gör jag fel. Hon avslutar med att säga du gör som du känner är rätt. Dessa ord, denna mening uttrycker hon endast vid samtal då hon med eller omedvetet vill ge mig skuldkänslor och när hon tycker att jag prioterar eller tycker fel.

Så mina vänner, inte nog med att jag nu skall vara barnvakt lördag till söndag så skall även en utav mina vänner med hennes två barn komma på besök imorgon. Min rätt till att säga nej finns inte för mig själv, jag är tydligen inte värd något eftersom jag låter det och alltid låtit situationer slutat så här. Jag blir verkligen ledsen nu när jag skrev detta, kanske håller jag på att lära mig, kanske denna nya känsla bara försöker bli en vana och som alla vanor så tar de lite tid innan det sätter sig... Kanske? Jag måste släppa på skuldkänslorna och ge mig själv tillåtelse att vara värd något trots att jag säger nej.

Light-bulb

Jag är så fruktansvärt trött på att vara alla till lags.

Att vara så rädd för att folk inte skall gilla mig.

Jag gillar inte alla, så varför skall alla gilla mig?

Jag är så fruktansvärt arg på mig själv för att jag ljuger för mig själv och för fina människor, för jag vågar inte säga sanningen till de dåliga människorna...inkl. mig själv.

Varför engagerar jag mig så otroligt mig i att försöka lösa, fixa andra när jag själv är trasig?

Varför påverkas jag så otroligt mycket utav mammas åsikter?

Brist på självförtroende? Självkänsla? Kanske båda...

För ett tag sedan (i min gamla blogg) så skrev jag ett citat som jag hittat på nätet.

If you're not truly

honest with yourself,

you'll spend the rest

of your life trying

to fix other people

- but they are never

the real problem ...

Detta citat är ju verkligen svaret till mina handlingar, som jag frågar varför jag gör och vad jag gör fel. När kommer jag... i denna mening, leva som jag lär...?

Som Oprah Winfrey skulle säga: A real light-bulb moment!

Åh, jag som trodde att jag var på väg uppåt...Pff...

Sex education?

Har ni sett det där sex programmet som är från England. Sex education...? Eller något liknande. I ett av avsnitten får föräldrarna se hur deras barn flörtar, stöter på det motsatta könet. Kanske är det för att jag inte har barn själv, som jag tänker så här, men jag kan inte förstå varför föräldrarna regerar så kraftigt. Har dom aldrig varit unga själva? Tro mig om man rotar i deras ungdoms år kan man nog hitta en och en annan händelse som inte var så oskyldig.

Nä, visst jag är stark troende att föräldrar skall vara ett föredömme och en trygghet, men helgon är dom inte J

The only way is up.

Åh, jag hoppas verkligen att det är så!

Bild

193…

Hur länge tycker ni att man skall bli straffad för misstag man har gjort?

Mänskliga misstag, inte mord, våldtäkt eller något sånt...

Jag behöver en plan.

Jag behöver en plan och jag behöver hålla mig till den. Varje kväll pendlar jag mellan panik, ångest , frustration och inspiration. Jag kan verkligen inte fortsätta att leva så här. Jag orkar det inte längre och jag orkar inte med denna svängning det har blivit på senaste tiden. Denna skitstörning förstör mig innifrån. Det gör fysiskt ont i bröstkorgen och jag är så trött. Jag måste bestämma mig och sen följa det. Hur jävla svårt kan det vara?!

I min mammas dusch…

Finns det ett par scrub handskar som det står potato scrub på.

Vet inte riktigt vad jag skall säga...

Man skall välja sina fighter.

Tror ni på... att om man inte försvarar sig eller yttrar sig om man blir anklagad för något eller i frågasatt, att denna person är skyldig?

Jag har trott det, men på senare tid har jag börjat öva på att välja mina fighter. Det är mest för att jag är så fruktansvärt känslig, rädd att bli missförstådd och hatad. Det tar all min energi , jag mår så fruktansvärt, onödigt, mycket dåligt, så genom att välja mina fighter så kan jag träna upp mitt förtroende för mig själv och minska dåligt mående. Detta är vad jag vill tro.

Så kanske är det så... att människor som inte uttrycker sig eller försvarar sig, bara väljer sina fighter. Dom ljuger inte, dom säger inte sanningen, dom väljer bara att säga.... ingenting.

Bild