2 veckor.

 

Två veckor har nu gått sen vi var tvungna att låta dig somna in.

Du är mycket saknad.

Nu har du chansen att vinna…

Denna übersnygga kolsyremaskin!

 

Tävla gör jag (och ni) här!

Om inte jag vinner så hoppas jag att ni gör det

Terapi mot konflikträdsla?

För nån timme sen så skrev jag på fb att jag hade en dålig dag och ville helst krypa under en sten. Detta stämmer inte. Jag har faktiskt en bra dag, men ändå skriver jag att jag inte har det, bara för att jag vill inte riktigt säga till min vän att jag vill nog inte ses i dag…eller på ett tag. Min vän och jag är väldigt lika, men samtidigt väldigt olika, så för att vi skall kunna vara vänner har jag skapat en outtalad överenskommelse i våran vänskap. Vissa delar utav mig visar inte jag för henne, för jag litar inte riktigt på henne.

Man kan fråga sig varför jag är vän med henne, när jag inte litar på henne? Låt mig säga så här.

"If you are having trouble letting go of the anger or the resentment toward another person, it is because holding on to it is serving you in some way."

Jag må känna mig osäker med henne när det gäller vissa saker och är emellanåt väldigt irriterad på hennes ytliga- och kalla sida. Men det finns ett par sidor, väldigt fina sidor, som hon har och som “serving me in some way “ Jag tror att denna känsla är ömsesidigt för min vän.

I alla fall…

Jag har skapat ett strikt träningsprogram för mig och min hund, för jag tappat kontrollen över stressen. Vilket har lett till att min hund är konstant stressad och känner sig inte trygg. Min hund är 9½ år och detta förtjänar inte hon. Hon skall få känna sig lugn och trygg. Min vän skulle förstå att det blir lite annorlunda när vi ses och för hennes del kanske lite mer omständligt eftersom jag kommer behöva anstränga mig ännu mer på att fokusera mig på att lugna ned mig själv och att sätta min hund först när vi är ute. Vilket gör att hon (min vän) inte kommer få min totala uppmärksamhet, vilket hon inte gillar så när jag tänker efter så kommer min vän säga att hon förstår, men yttra en massa motsatta åsikter bakom min rygg, vilket jag inte vill, så jag hittar hellre på “vita lögner” tills detta program har blivit en del utav vardagen.

Nu, när jag skriver detta så inser jag att jag måste verkligen stå upp för mig själv. Fundera lite på denna vänskap. Det är egentligen skruvat så som jag håller på, men jag vill inte såra någon och definitivt inte såra mig själv. Känslor är tricky.

Ja, jag är konflikt rädd.

When…

 

…you know better,you do better.

Två känslor.

 

 

Självklart! :D

 

Mina öron.

 

Jag har nu haft problem med mina öron i nästan en vecka. Det började i högra örat med otrolig smärta som slutade med att trumhinnan sprack. Därefter har det örat varit täppt och vätska som har runnit med jämna mellanrum. Nu har det även blivit lock på vänstra örat så jag är nästintill döv. Känns super fånigt att vara 34 år och konstant fråga – Ursäkta vad sa du?

 

Bild.

Bilden får tala för sig själv.

 

Google bilder.

2011-09-30

 

Dömd och förvisad till ensamhet för dagen. Perfekt! Film, filt och fruktgodis till Zandra!

Tillit och tro.

 

Varför känns allt så mycket bättre (oftast) på kvällarna?

Tillit, tro, tillit, tro, tillit, tro, tillit, tro, tillit, tro, tillit, tro, tillit, tro…

Temporarily closed.

 

Pga. sjukdom.

Återkommer snarast!

KL 11:00

 

Godmorgon!

Det är en riktigt underbar höstmorgon, inte för kall, solen skiner och träden börjar ändra färg. För en som endast accepterar sen vår- och sommar som en årstid, så tycker jag att det är riktigt mysigt.

Hunden har fött en “valp”. Två gånger om året har Inka på något magiskt sätt fött en “valp” Den är gul, ful och taggig, men i hennes ögon är det världens vackraste valp. Nästa gång hon går ut så skall jag slänga in den i garderoben, för så här kan vi ju inte ha det!

I dag skall jag flytta ett träd och klippa gräsmattan efter det skall jag ta det lugnt och vila. Är fortfarande lite hängig.

Ha en fin dag!

I dag.

I dag är det den sista dagen för Mabon.

Mabon är från början en keltisk sabbat, men som även firas utav många andra alternativa – och naturreligioner. Jag firar det för att det är nu som hösten börjar. Naturen tar tillbaka sina gåvor (bär, blommor, grönsaker, frukter) och förbereder sig för vinterns viloperiod.

När jag var yngre följde jag dessa sabbater slavisk, mest för att jag var…Ung men också för att det finns aldrig för få tillfällen att få fira och självklart min kärlek till naturen.

Jag kom på utav ren slump att den slutar i dag – fast det var mest för att jag tittade i kalendern för första gången på månader och jag var duktig med att fylla i sådant här i början utav året.

I dag är jag sjuk så, så mycket firande blir det inte, men tända lite ljus och dricka ett glas cola kan jag alltid göra.

Så Happy Mabon alla och ha en trevlig kväll!

Let´s think for a minute.

 

 

Om jag bestämmer mig för att något inte finns. Finns inte det då ? För mig menar jag.

Om jag inte vill se något som jag ser varje dag och tills jag har råd att flytta, kan jag medvetet välja att inte se det, inte bekräfta dennes existens och till slut inte se det?

Är detta möjligt?

Berömmelse.

Håller på att diska. Som alltid när jag diskar så funderar jag på div. händelser, orättvisor som jag genast försöker slå bort, filmer jag sett, saker jag vill göra eller mat. Mat finns alltid med i mina tankar, det är ju så gott men just i dag tänkte jag tillbaka på en film jag såg igår – Miss Potter. 

 

En helt underbar film!  Kläderna, huvudpersonen, historien och omgivningen för guds skull!! Helt underbar! I alla fall… Jag började fundera på det här med berömmelse. Jag tror att alla åtminstone en gång i sitt liv önskar att det blev berömda, även jag. Jag skulle gärna vilja ge ut en bok av något slag, eller jag har en ide, men jag vill inte uttala den högt förrän jag har fått in mer material. Återigen, i min tillbakablick på filmen som jag såg i går, kom jag och tänka på att de flesta utav riktigt kända författare (såsom Charlotte Brontë, Charles Dickens och Beatrix Potter) fick sitt riktiga erkännande efter sin död. Vad gör det för nytta? Jag menar… Jag antar att man vill väl helst uppleva sin berömmelse medans man lever?

Charlotte Brontë (t.v.) Beatrix Potter (t.h.)

Och sen en annan sak. Varför vill man bli berömd? Är det för att man blir erkänd som människa, att man existerar? Är det pengarna? Eller kanske båda?

När jag tänker efter på min egna känsla för “ the fame” så är det inte berömmelse jag är ute efter. Med berömmelse kommer åtaganden och måsten och det är verkligen inte my cup of tea. Jag skulle mer än gärna vilja få min bok publicerad under ett annat namn. Jag vill ha pengar och känna mig stolt över mig själv. Det är vad jag behöver, ett erkännande från mig själv att jag, Zandra, är fan bäst!

Simon´s Cat

 

Alla som har eller har haft katt måste se denna sida! Jag älskar den! Kolla bara denna video och säg inte att ni inte känner igen era katter.

Tack för i dag!

 

 

"You take the blue pill – the story ends, you wake up in your bed and believe whatever you want to believe. You take the red pill – you stay in Wonderland and I show you how deep the rabbit-hole goes." -Morpheus

20:00

 

Min stackars lilla…

FÅN -TRATT! HA HA HA.

No more guilt!

Det är otroligt hur fort en känsla utav ångest och fångenskap kan släppa, bara man yttrar den högt till personen man räds för att säga det och sen förklara att nu är det slut med handlingar utav skuld och ångest.

Från och med nu kan bara gott komma. Goda saker och jag kan börja göra saker till denna person utav och med glädje.

Aaaahh… Jag kan andas igen.

Ha en fin Lördag!

Bild.

The Edge of Glory

Har haft Lady Gagas låt – The Edge of Glory på repeat hela morgonen och längtat efter ett par mini mini högtalare, med KABOOOM ljud  

Detta är definitivt min bästa morgon musik för tillfället!

Jag kan inte låta bli att känna att jag också vill strutta ned för gatan som Gaga gör i slutet utav låten. Jag gjorde alltid det när jag var liten (jag vet…YNGRE, men jag var liten i flera benämningar )

Godmorgon!

Kloker, men på god väg att bli Glader :)

 

Det finns en text som sprids på fb som säkert många utav er har redan sett. Jag fick se den för första gången i dag, närmare bestämt för en kvart sen och jag tyckte att den stämde så bra att jag bara måste dela med mig utav den.

Det finns ett ljus i tunneln, hur djup den än verkar vara.

Att förlora sin Kraft är som att genomgå alla "Sju dvärgarnas stadie":
Först blir man TRÖTTER,
sen blir man BLYGER - orkar inte träffa människor
... sen blir man BUTTER - ledsen och dämpad
sen blir man TOKER - står inte ut och tror man blivit tokig
... ... ... ... sen blir man PROSIT - immunförsvaret har sänkts
sen blir man KLOKER - omvärderar livet
.... och slutligen blir man GLADER♥ - blir stark,
vågar säga nej och känner glädje♥ !

Ha en underbar helg!

En ganska bra beskrivning…

 

Fukteksem.

Jag har varit lite upptagen de senaste dagarna. Min hund har haft lite otur och har fått fukteksem på sidan utav halsen.

 

Det är ju inget farligt, men det är ju obehagligt, gör ont, ser riktigt allvarligt ut när det de är som värst och lukten, pjuh, blääää.

Jag har klippt bort en massa päls och försöker hålla såret öppet och torrt, så det kommer bli fint.

Nu skall jag återgå till denna och denna bok. Mitt hem kommer bli awesome!

Dagen då världen förändrades.

 

Det är den 11/9 idag eller 9/11 som dom säger i USA Jag tror inte att det har undgått någon. På tv så säger de att detta är dagen då världen förändrades. 2762 människor förlorade sina liv denna dag, för 10 år sedan.

Massor utav människor har dött sen dess, människor dör varje dag pg a sjukdom, krig, ålder och olyckor, men denna dag och dagar som då Hiroshima hände eller Titanic sjönk så blir allt extra påtagligt. I alla fall för mig.

I dag skall jag fira. Jag skall fira mig själv, för mina nära och kära. Jag skall fira för alla som lever, levde, överlever och det skall jag göra genom att göra mitt liv, till mitt liv. Jag skall göra mitt liv så bra att när jag tittar tillbaka på ålderns höst så skall jag kunna säga – Fan, vilket underbart liv jag har! Vad jag tycker om mig själv och alla som jag har förunnats att ha i mitt liv.

Min syster…

Har två chihuahuor. Deras riktiga namn är Mille och Doris. Jag har döpt dom till Stig och Märta. Märta är en mycket speciell dam som vi (syster och jag) gärna skojar med. Sist jag var på bio så gjorde dom reklam för savannens hjältar…Jag tror att den hette så. I denna tecknade film så finns det en surikat som heter Billy. Jag kunde inte låta bli att notera att Märta är slående lik Billy.

Eller vad säger ni?

2011-09-08

 

2011-09-07

Kl. är 15:38 och min mobil piper till. Ah, ett meddelande från Charlie, trevligt!

“ Har ett förslag….. Om du kan… gå promis nu strax sen lämna vid typ 13.39 tiden o sen kidnappar jag dig till en hemlig destination o återlämnar dej till inka runt 23.30-00.00 ”

Sådana här meddelande är aldrig bra. I alla fall om Charlie är involverad, då kan man hamna i Timbuktu om man inte är försiktig och 19.39… Vad är det för jävla tid?! 

Efter mycket messande och övertygande från Charlies håll, att det var inget farligt, bara jag hade rena underkläder och strumpor så skulle allt gå fint. Jag var fortfarande inte övertygad när jag sa ja, men livet är till för att levas och innan klockan slog 19.39 så var vi på väg. Överraskning var bio och inte vilken biofilm som helst utan den film som jag har tidigare, med understrykning, påpekat att jag endast kommer se hemma. Med en rulle toalettpapper. För filmen verkade vara en riktig snyftare och det var den. Flera gånger försökte tårarna smita från tårkanalen och lika många gånger fick jag mota tillbaka dom alternativt snabbt torka bort dom.

När jag kom hem var jag mentalt och fysiskt slut. Denna natt sov jag 8 ½ timmar, det är det längsta jag har sovit på flera år.

Filmen - Jag saknar dig.

Idag har jag suttit framför datorn i stort sett hela dagen, mina ögon svider och jag börjar få ont i ryggen så nu åker spikmattan fram, därefter bok och sömn.

Sov så gott!

Natt, natt.

 

I kväll fick jag bryta mig in hos mig själv för 4:e gången, men för omväxlingens skull gick jag in genom sovrumsfönstret, men det var mest för att köksfönstret var stängt och badrumsfönstret för litet. Nu skall jag sova. Natt, natt.

2011-09-06

 

 

117

Min helg har varit lugn, sköna promenader med hunden, lite blåbärsplock och faktiskt så har jag inte haft någon större hetsätning. Riktigt skönt. I dag däremot. Det är en annan femma. Idag har jag lyckats klämma i mig SEX stycken bullar, kall pasta med tonfisk och hemmagjord pastasås. Däremellan har jag druckit ett och ett halvt glas vatten, ett glas cola och nästan en halv liter pucko. Jag läste någonstans att när kroppen får för mycket kolhydrater så reagerar den med att lagra det, för den (kroppen) tror att nu är det svält på gång och man går upp i vikt… Ja, något liknande, men när man äter fett och protein så sätter förbrännings mekanismen igång och man går istället ned i vikt. Det är skumt det där… Jag menar med all “fakta” hit och dit. Forum där människor kan nästan gräla sig fram till vad som är den “rätta” kosten. Jag undrar… är det inte människans rätt att få äta, behandla, göra som den vill med sitt kostintag utan att bli attackerad? Jag menar… Vill den personen som ifrågasätter, själv bli ifrågasatt?

Jag har väldigt svårt att tro att någon verkligen vill vara överviktig och tycker att det är snyggt att vara stor, så som jag ser stor. Jag hoppas verkligen att de människor som säger att de älskar sig själva, verkligen gör det. Jag gör verkligen det, för annars vore det ju hemskt!

Jag är stor, jag är inte lycklig och jag älskar verkligen inte mig själv. Jag trivs verkligen inte med att se ut så här. Samtidigt så tyckte jag att jag var tjock när jag var smal, så det är nästan att det kvittar. Jag vet hur jag skall gå ned i vikt. Jag vet att jag kommer kunna gå  fort ned i vikt eftersom jag är så stor, men jag klara inte av det. Inte utan att ändra tanken/ tankarna. Jag vet att jag skulle behöva hjälp med att jobba med mina tankar ang. mat. Jag har t om sökt om hjälp för det, men får inte det om jag inte slutar med min medicin. Min medicin är min livlina, så pest eller kolera. Jag valde kolera och kämpar så gott det går själv med mina verkliga och påhittade tankar/känslor som får mig att äta massor alt. ingenting. Svårast är det där med att ta en dag i taget. Är alldeles för rastlös och har för lite tålamod att klara det ett längre tag. Eller… Det handlar väl kanske mer om att få det till en vana och bryta den gamla. Man är klok så länge man inte behöver göra något.

MEN! I morgon är det en ny dag! Jag älskar nya dagar, nya starter och hur var det nu? En dag i taget

Här kommer det lite bilder från helgen. För en skogsnörd som jag är, så har jag verkligen turen att bo här där jag bor. Inte nog att jag bor i skogen, utan omgivningen runt mig ser ut så här:

 Klicka på bilderna om ni vill se en större bild. Självklart får ni låna bilderna, men säg till först

2011-09-05

Morgon började bra. Rötmånaden fortsätter märker jag. Mitt bröd hade möglat och det tomma kylskåpet ekade, så det fick bli en lyx frukost – Bullar och pucko! Min kropp tackar och bockar för min självdestruktiva sida. Nu skall jag ut och klippa en 3500 kvm stor…liten (allt är relativt) gräsmatta med den här   

 

Hunden är måttligt road

 

Nä, motionen för idag väntar. Ha en trevlig dag!

Allvarligt talat!

Vad var det för jävla IDIOTER som hjälpte Hitler. Allvarligt talat, jag skulle hellre dö än att låta mig ledas utav en sådan människa. Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv. Gå emot något som jag tror, tycker, känner är fel. Aldrig! Just nu visas pianisten på kanal 8. Jag vet att detta har hänt, tusentals av människor fick uppleva helvetet, säkert värre än helvete och det är viktigt att detta kommer ut. Att dessa människor historier berättas om och om igen. Detta skall aldrig glömmas, men jag är ledsen att säga det, jag måste byta kanal. Jag mår illa och jag blir så arg över att detta har hänt, hur människor kan bete sig så här?  Det är obegripligt! Hur kan/ kunde dom leva med sig själva?! Jag säger det och kommer alltid säga det – Djur är (oftast) klokare än oss människor och jag skiter fullständigt i att vissa tror att vi är den överlägsna rasen. Det är vi inte, vi är korkade!

Ja, jag är upprörd!

Ville bara få ut mig detta. I morgon kommer jag berätta vad jag har ägna mig åt denna helg.

Vikingalagen!

Jantelagen. En påhittad lag som säger till oss att vi skall inte synas, höras eller sticka ut på något sätt och vi får absolut, under inga omständigheter, tro att vi är något (n)! Jantelagen hittades på utav norska författaren Aksel Sandemose. I hans bok En flykting korsar sitt spår (som kom ut år 1933) berättar han om en stad – Jante och eftersom jag har själv inte läst boken, så antar jag att i denna stad var det vissa lagar man skulle följa och de fick därmed namnet jantelagen. Jag skall läsa boken, jag måste ju det nu när jag är så engagerad. Jag återkommer med riktig fakta så fort jag läst boken.

Om du slår upp jantelagen i wikipedian så kan du läsa detta:

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Och om det inte räcker så tillkom det senare ett elfte bud, som går under namnet jantelagens strafflag.

   11. Tror du inte att vi vet något om dig?

Jag tycker detta är hemskt, inte bara att det är en påhittad lag utan även att hela (nästan) norden har gjort det till sin lag, helt galet! Fast skall jag var helt ärlig, så vet jag med mig att jag, själv, kan väldigt snabbt tänka att en människa är väldigt självgod och pretentiös om de skryter med om hur bra och duktiga de är. Dubbelmoral? Jag vet. Pinsamt? Ja.

Jag har tröttnat på det. Jag har tröttnat på att jag inte skall tro att jag är något och att jag inte skall tro att jag duger till något, NEJ! Från och med nu skall jag leva efter vikingalagen! Japp!

Självklart kommer jag vara ödmjuk, som jag alltid är, men mer än så blir det inte från jantelagen.

Låt mig få presentera vikingalagen. Var god att kopiera

 

Måltidsmåttet!

Är inte det här en utav det bästa uppfinningar som någonsin uppfunnits?!!

Mått för hur mycket kolhydrat, protein, grönsaker och sås varje portion skall innehålla för att äta balanserat. Me so happy!!

Detta lilla under går t om att köpa på apoteket för endast 159 riksdaler. Helt underbart!

Man kan även beställa det här!

Åh, du lilla mått. Du har mycket att leva upp till när du kommer hem till mig, men jag hoppas att vi kommer bli lyckliga.

Du och jag.

Sammanfattning 2011-08-31

 

 

Att jämföra gårdagen med idag är som att jämföra ying med yang. Det har varit fullt upp från kl. 11:47 –22:09. Igår gjorde jag inget annat än att mådde dåligt och åt. Idag har jag inte haft tid för något utav det, därmed har det blivit för lite mat, men samtidigt väldigt lite med jobbiga känslor. Vilket har varit såååå skönt.

Hur hittar jag en balans? Bättre planering, men hur skall jag få det att funka i verkligheten? 

Självklart har dagens innehåll varit mycket mer positiv än gårdagens och jag har varit mer aktiv, vilket gjort att jag varken tänkt eller kunnat komma åt mat på samma sätt. Vilket är riktigt positivt på många sätt, men varje gång jag är i min uppåt fas, gör roliga saker eller bara är upptagen så påverkar det ätandet åt det andra hållet och det är inte så bra det heller. Istället för att överäta så äter jag ingenting alls eller väldigt lite. Inga utav mina tankar när det gäller mat är realistiska. Jag mår bra och känner mig stolt om jag äter lite eller ingenting alls, samtidigt som min största belöning är att veta att jag har massor utav gott hemma och att jag snart får äta upp det. Om jag inte mår dålig för då skall jag straffas – jag måste äta mer, trycka i mig allt och bli ännu fetare, fulare…

Känsla – tanke – handling.

Balans.

 

Bild.

 

I bland så är det bara inte värt det.

Jag är en riktigt dubbelmoralisk människa. Jag hatar sådana. Är det därför jag hatar mig själv?

Jag har så mycket åsikter att jag blir snurrig och när någon annan har en annan åsikt så blir jag skitförbannad och tar det ytterst personligt. Även fast jag vet och tycker att alla skall ha rätt till sin åsikt utan att bli hånad eller förföljd, men det är för mitt själv värde hänger ihop med vad andra tycker eller vad jag tror att dom tycker om mig. Jag är lite schizofren på detta sätt förstår ni. Fast jag är inte schizofren på riktigt, jag bara använder denna benämning för att förklara min oförklarliga sida och ge människor som har kallat mig för det tidigare en känsla utav att dom har rätt. Fast det har dom inte.

En åsikt beror på för lite kunskap eller för stark tro, men är det någon som verkligen, VERKLIGEN har fel eller är det våran egna uppfattning om vad som är rätt och fel, som påverkar vår åsikt?

Sug på den ni!

Jag läste nyss en massa kommentarer om en artikel som jag tror väldigt mycket på. Övervägande utav kommentarerna berodde ( i min mening) väldigt mycket på liten vilja för att vara öppen för något nytt, för lite kunskap och faktiskt, så var kommentarerna väldigt elaka och dumförklarande. Återigen blev jag skitförbannad och tog allt väldigt personligt. Jag började genast knappra med fingrarna på tangenterna och var redo att försvara denna artikel till döds. Tre gånger påbörjade jag mitt försvarstal, mina tankar snurrade på högvarv " Kära inkompetenta, inslutna idioter. Hur kan man vara så låst i sitt sinne att..." Ja, något sådant hade jag tänkt mig att mitt försvarstal skulle börja, men jag tappade allt och tänkte - I bland så är det bara inte värt det. Det är inte värt att alltid slåss för det man står för, hävda sig eller ens bli upprörd över en annas åsikt. Det är inte min åsikt och den speglar inte mig. Det är bara inte värt det.

Tänk om man kunde agera, reagera och tänka så här vid varje sådant är tillfälle. Vad mycket lättare mitt liv skulle vara.

Lämnar er med Don Miguel Ruiz kloka ord - " What others say and do is a projection of their own reality, their own dream. When you are immune to the opinions and actions of others, you wont be the victim of nedless suffering"

Sammanfattning 2011-08-30

 

 

Bygget utanför mig gör mig så #¤%&/()= förbannad! Jag kan inte förstå, ta in eller acceptera läget och det enda jag vill göra är att göra någon riktigt illa, samtidigt som jag brottas med mitt samvete och min tro som verkligen inte går ihop med känslan. Så länge jag kan minnas så har jag aldrig sagt ifrån, stått upp för mig själv, inte ens när personer har kränkt mig psykiskt eller fysiskt så har jag inte sagt något. Jag har tryckt ned mina känslor och kokat i tystnad. Vid ett par tillfällen har jag t om tackat personen (sinnessjukt!) Jag vet inte om jag börjar bli gammal eller att det är för mycket som tryckts ned och nu börjar sakta men säkert pysa ut för de senaste dagarna har jag börjat reagera, öppet och det känns så jäkla skönt! Men jag är rädd att detta utsipprande utav…Ilska? Nu får det vara nog? Slutar med ett enda KABOOM! Bara för jag vet inte hur jag skall hantera det eller att jag trycker ned det som börja pysa ut ännu längre ned och slutar med att jag dör utav en bieffekt från mitt ätproblem.

Att jag inte har något att göra om dagarna påverkar också mitt ätande, det finns så mycket tid över att känna ilska längre än vad det är hälsosamt. Samt att mitt intaget utav det jag äter har bieffekter som brist på energi, mer deprimerad och seg i hjärnan. Om jag skulle tänka igenom allt som har hänt idag (samt brist på händelser och brist på energi, luft och ljus) har då mina känslor varit realistiska? Mitt svar: Ja, men det hade kanske inte varit så intensivt, som det är nu. Skulle jag kunna tolka händelsen på ett annat sätt. Absolut! Om man flyttar till skogen för att man vill höra vinden susa, inte bilar tuta. Fåglar kvittra, inte kärringar kackla och man bygger upp sitt drömhus för att sen glädjas över att skogen som man har tittat på de närmsta åtta åren, fåglarna som man hört och vinden som har susat, rivs ned och förstörs för att upp byggs 22 fula, gula, blå, gröna lego hus , i förstorad skala. Då skulle man definitivt kunna tolka händelsen på att annat sätt.

Hur skulle en annorlunda tolkning av det som hänt idag kunnat påverka mitt ätbeteende?

- Jag skall fundera på det.

15:00

Det finns en bok som heter Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi, skriven utav Lisbeth Stahre. Kognitiv beteendeterapi eller KBT som det heter i förkortning är en terapiform där man jobbar både med tanken och handling. Jag har gått på KBT terapi förut och fick mycket utav det, så jag tänker använda mig mycket utav denna bok när jag skall jobba med mitt experiment. I boken finns det sex stycken “nyckelfrågor” och här kommer dom.

 

Dessa sex frågor skall jag jobba med varje dag, de närmsta 123 dagarna.

 

1. Vad har hänt idag? Beskriv händelser/ situationer på arbetet och hemma som på olika sätt engagerat dig eller berört dig.

2. Hur har du tänkt kring händelserna? Vilka känslor har händelserna väckt hos dig?

3. Hur tror du att din uppfattning av dagens händelser har påverkat ditt ätbeteende?

4. Om du tänker igenom de händelser som du tagit upp, anser du att dina tankar och slutsatser av det som har hänt varit realistiska?

5. Skulle man kunna tolka händelsen/ händelserna på ett annat sätt än vad du har gjort?

6. Hur skulle en annorlunda tolkning av det som hände i dag ha kunnat påverkat ditt ätbeteende under dagen tror du?

123

Jag skall utföra ett experiment, med mig själv som försöksperson. Jag har valt att döpa experimentet till 123 och det är för att det är 123 dagar till den sista december 2011. F rom idag.

Sen jag var 12 år så har jag haft en ätstörning på ett eller annat sätt. Det ena har lett till annat och nu sitter jag här: Överviktig, förstörd tarm (pga. av över konsumering utav laxeringsmedel och att inte äta alt. äta enorma mängder på väldigt kort tid). Idag är jag en hetsätare med en väldigt skruvad syn på mat och min kropp.

Ni skall veta hur många gånger jag har bestämt mig för att NU får det vara nog. Nu har jag tröttnat, min kropp och mitt psyke orkar inte längre, men ändå så slutar det med att jag vaknar upp efter en hetsätning och titta på papperna och påsarna som ligger framför mig...tomma och undra vad fan hände.

Jag kommer under min experiment period vara brutalt ärlig in i det allra minsta (åh hujeda mig) Alla jävla känslor, skruvade tankar och otroligt korkade beslut kommer dokumenteras, men även allt som är bra.

Jag skall en gång för alla jobba för att ta reda på vad som pågår i min lilla hjärna, vad är det som gör att vettet försvinner i tid och otid. Vad är jag rädd för att möta, eftersom jag envisas med att trycka ned dessa känslor med mat. Jag skall hitta tillbaka till ett normalt ätande, UTAN att banta. Jag är så jävla trött på all bantning. Atkins, LCHF, viktväktarna, stenålder yadayada... Jag spyr på det. All heder till alla som dessa funkar för, men för mig. Det har förstört mitt liv. Nej. Orden som sa att jag måste banta och jag som trodde på det, det har förstört mitt liv.

So... Here we go.

A do over.

 

Jag var på väg att byta blogg. Jag trodde att jag hade hittat det rätta stället. Ett ställe där människor med stark känsla för populärpsykologi kunde samlas och det var bra teoretiskt, men praktiskt var det ett totalt fiasko.

Min kreativa sida hindrades kraftigt utav deras super enkla verktyg och alla problem som dök upp.

Jag kontaktade de ansvariga och fick ett svar, ett mycket trevligt svar, men efter ha försökt ett tag nu så ger jag upp och går jag tillbaka till min gamla trotjänare.

Det kanske inte blir så många inlägg, men jag vill lägga ut när min skrivarinspiration är igång. Det är då det blir som bäst.

Jag gör ett nytt försök. Ett riktigt försök.

Ett adjö.

Jag har äntligen efter år av förvirring i bloggvärlden hittat hem, så nu byter jag adress.

Tack för denna tid!

Vill ni följa mig på min nya blogg, så lämna er email adress så skickar jag den nya adressen till er.

Sköt om er!

Snart så…

 

Jag är så lycklig!! Detta är så fånigt för det är egentligen inget stort som har hänt, men det skall bli så kul.

Förändringar kommer ske inom de närmsta dagarna. Ha tålamod!