Egoist.

Jag är en egoist. Världen är I en kaos, barn dör, svälter och misshandlas. Det är krig och rasism överallt. Djuren och naturen plågas och misskötts och jag är lycklig. Självklart är jag inte lycklig för detta och definitivt inte för att våran jord och djur vanskötts så fruktansvärt (jag vet att det upprör vissa att jag bry mig mer om djur och natur, men så är det. Jag berörs mer av ett djur far illa, än en människa)

Nä, jag är en egoist för jag är inte dugg engagerad i detta. Jag har valt att för stunden se förbi detta. I hela mitt medvetna liv, så länge jag kan minnas har jag varit manisk deprimerad m.m. och för första gången i mitt liv så har jag hållt mig på en normal nivå väldigt länge, med det menas det att jag är som ni är normalt. Inte överlycklig inte deprimerad, bara är och det är så JÄVLA skönt. Jag förstår att ni kanske inte förstår, för det är så normal för er att bara vara, men för mig är det helt jävla underbart. Så...Jag håller på att njuter utav att leva som en vanlig människa så länge jag får, så denna blogg får ligga nere så länge. Jag vill och faktiskt förtjänar att få njuta av att bara vara.

Så är det.

En god jul och gott nytt år önksr jag er!

Jag mår bra.

Jag har en period med lugn. Jag känner mig relativt balanserad och faktiskt lite glad. Därmed bristen på ord här, men jag hoppas mina få, men ack så värdefulla läsare mår bra.

Ha en riktigt fin 2:a advent!

Commit random act of kindness and senseless beauty.

Dagens check.

Känsla: Psykiskt - Helt ok. Fysiskt – snorig, tung i huvudet, ont i kroppen.

Gjort: Väldigt lite.

Gör: Planerar inför dagen.

Planer: äta frukost, sätta på mig myskläder, lägga mig i sängen igen.

Bästa: Lugnet jag känner, jag mår bra.

I behov utav förändring: Absolut ingenting.

You are The Hermit

Prudence, Caution, Deliberation.

The Hermit points to all things hidden, such as knowledge and inspiration,hidden enemies. The illumination is from within, and retirement from participation in current events.

The Hermit is a card of introspection, analysis and, well, virginity. You do not desire to socialize; the card indicates, instead, a desire for peace and solitude. You prefer to take the time to think, organize, ruminate, take stock. There may be feelings of frustration and discontent but these feelings eventually lead to enlightenment, illumination, clarity.

The Hermit represents a wise, inspirational person, friend, teacher, therapist. This a person who can shine a light on things that were previously mysterious and confusing.

What Tarot Card are You?
Take the Test to Find Out.

Jag vet att denna människa kommer leda till besvikelse och jag vet att jag jinxar det genom att bara skriva det, men jag kan inte rå för det. Jag är orolig och förvirrad. Varför gör jag alltid så här? Hänger kvar...nej, lägger ned alldeles för mycket själ i människor som alltid kommer leda till besvikelser.........

....Jag kom på mig själv nu när jag började skriva. Jag sätter alldeles för höga förhoppningar på människor och jag lägger alldeles för mycket utav mig i denna förhoppning. Frågan är istället -hur skall jag bryta det och kan jag bryta det...vill jag bryta det?

Dagens lärdom i bakteriens yra ( jag är för tillfället sjuk, ont i kropp och knopp )

Må väl!

En speciellt plats i mitt hjärta.

Hittade en bild på syrrans unge. Jag är verkligen ingen barn människa, men denna lilla skit, fjant, nörd har tagit över mitt hjärta och varje gång jag ser honom så smälter det. Det som gör det ännu mer fånigt är att när jag såg detta kort så börja jag gråta. För mycket känslor. Jag är en tönt.

Dagens check.

Känsla: Rastlös, glad, lite ångestfylld.    

Gjort: Allt som tillhör morgonen – Djuren skall ha mat, rastas, bädda sängen, äta frukost. Ni vet, vanliga morgon rutiner J

Gör: Planerar dagen, äter några salta och söta saker från gott och blandat påsen.

Planer: Hjälpa grannen, långpromenad med hund, systeryster med halving kommer hit.

Bästa: Äntligen förstår jag mina starka drömmar jag haft de senaste nätterna.

I behov utav förändring: Min tidsoptimist.

Two weeks.

Jag känner lugn.

Jag känner ett lugn. Det är ca två veckor nu som jag har varit mer eller mindre själv. Missförstå mig inte, jag verkligen uppskattar och älskar mina vänner och familj, men jag behöver tystnaden och att vara själv mer än att umgås med människor. Varje gång jag är ensam en längre period så hittar jag tillbaka till vad jag tror på. Jag börjar drömma, uppskattar, saknar saker och människor som jag annars ta så för givet. Jag vet inte vad det är med denna gång, men av en ren slump när jag sökte efter en sak på nätet, så ramlade jag in på ett forum.

Detta forum är som ett mecca för mig. Jag har hittat hem. Jag pratar inte med någon där och jag är inte ute efter att lära nya människor, men gör jag det så är det meningen. Jag bara är. Det som kommer till mig är det som jag skall ha och veta. Detta forum kan för många tycka är väldigt konstigt, men jag har alltid känt mig hemma i denna livsstil och sätt att se på världen. Jag lyckas bara alltid glida i från den, för det jag låter mig påverkas alldels för mycket utav det ytliga, min egna självupptagenhet och människorna omkring mig, men inte längre. På något sätt så känns det annorlunda denna gång, det känns som att denna gång så kommer den inte försvinna. Jag har kommit hem.

Egentligen finns det ingen speciell anledning till att jag berättar detta. Jag är inte ute efter något utav någon, utan detta är nog mer ett kontrakt för mig själv, att inte glömma bort vem jag egentligen är, vad jag tror på och drömmer om.

Texten nedan är lite för klyschig för mig, men den förklarar det lite.

Jag tror på Jorden, Himmelen och Alltet

Jag tror på den egna kraften

och jag ber om styrka att våga lita på den.

Jag är en del av den stora skapelsen

och jag är en med gudarna.

Jag tror på varandets sanning,

att vara den jag är med alla mina färger

och toner.

Jag ber om kraft att inte lämna mig själv.

Jag tror på naturen och alla de tecken

som finns innanför och utanför henne.

Jag är en människa mellan himmel och jord.

Jag är, Vi är.

 

När det gäller mitt tidigare inlägg så försöker jag arbeta med att acceptera att jag har gjort allt jag har kunnat för denna gång och våga släppa taget och bara vänta. Jag kan inte göra mer... för tillfället.

Ha en fin dag!

Försäkringskassan.

Det är tufft nu, riktigt tufft. Jag har hamnat i en grå zon, mellan stolarna, i ett läge där ingen vet något. Folk skickar ut papper med olika namn, men exakt likadana frågor – varför är du sjuk, vad är det som gör att du är sjuk, hur påverkar din sjukdom dig, vad gör du idag för att bli bättre, hur mår du idag och så fortsätter det. Det skall tilläggas att ALLA (försäkringskassan, arbetsförmedlingen, sjukvården) har dessa papper nyinfyllda, bara den senaste veckan har jag fyllt i fyra sådana papper med exakt likadana frågor (jag ljuger inte, frågorna är exakt likadana) bara att namnen på papprena var olika och ja, alla dessa papper skall till samma ställe. Sen har detta ställe minst 200 sidor om min historia, allt jag någonsin tänkt, mått och gjort finns dokumenterat. Hela mitt liv har dom på papper. Människor som är främlingar vet saker som har hänt mig, känslor som jag känner och det är inga saker man pratar lätt om och dessa människor, trots allt dom har, fortsätter att kräva att jag skall skriva exakt samma saker om och om och om igen. Jag har tröttnat. Jag har tröttnat på att behöva sköta deras jobb. Ingen har koll på något och alla skyller på varann. Jag har tröttnat på att behöva vara jurist, läkare, farmacept, handläggare på försäkringskassan, handläggare på arbetsförmedlingen medans jag försöker hålla mig själv flytande och jobbar som ett jävla gnu för att rätta till ett misstag som inte jag gjort och med förhoppningsvis inom ett halvår kunna börja leva och det viktigaste av allt få känna mig trygg.

Jag har allvarligt talat börja fundera på om dessa människor verkligen vet vad de håller på med. Är dom slarviga? Kan dom inte läsa? Pratar dom ens med varandra? För hur kan det komma sig att ingen har koll?

Jag har satt ett datum. Den 30 mars 2011. Om mitt liv är som det är idag den 30mars 2011 så ger jag upp. Jag har verkligen följt alla lagar och regler. Jag har jobbat så fruktansvärt hårt med mig själv för att kunna börja jobba igen, att få ett liv där det inte bara kretsar runt hinder, djupa svarta hål utav ångest depressioner, rädsla och misstro för människor och jag gjorde det. I ett halvår fick jag känna på ett liv där jag jobbade och samtidigt kunde balansera mina små mentala hinder, det var underbart! Två veckor innan jag skulle avsluta min arbetsträning och äntligen få börja leva. Komma tillbaka till det liv som ni tar för givet, kanske t om avskyr, men jag har kämpat så hårt för. Att få börja söka jobb, få en stabil och regelbunden ekonomi, rutiner, en vardag. Helt ärligt talat, att få ett syfte, en mening med livet och få känna mig behövd och så rycks det ALLT bort från mig. Jag hamnar mellan stolarna och som det nu har visat sig, ett halvår senare, så måste jag göra om allt. Försäkringskassan tog bokstavligen bort allt jag gjort och trampar och spottar på det och säger här, du får göra om allt arbete. Du måste igen försöka övertyga oss om att du verkligen är den du är.

Det är inte rätt, jag förtjänar inte det!

Jag vet att vissa människor tycker att detta är ett jävla tjat, men jag kan lova att om man har försökt, gjort allt och jobbat stenhårt för att komma någonstans i åtta år och precis vid mål linjen så får du veta att du måste göra om allt. Jag kan lova att du inte säger – Oh goodie! Detta skall bli så kul!

Ett par råd till er därute som kämpar. Oavsett vad och varför ni kämpar så var mer insatt i yrket, ni skall kunna den person som ni skall träffa yrke och gärna alla andra som är kopplad i detta yrke. Som t ex mitt fall när jag träffar en läkare så måste jag ha koll på hans jobb, det administrativa, medicinskt och försäkringskassan och för guds skull! ALLTID jag kan inte understryka det nog, ALLTID få allt på papper. Utan skriftliga svar är det kört.

Man måste verkligen vara frisk för att orka vara sjuk.

Nu skall jag leva min dag, jag har sagt att jag skall fortsätta att jobba för att få rätten till att börja jobba och det skall jag göra. Till den 30 mars 2011 kommer jag ge allt och det gör jag inte
genom att sitta här.

Ha en fin dag!

Vad händer?

Sen senaste inlägget har jag jobbat stenhårt på att förändra vissa utav mina beteenden. Som valet utav människor jag vill omge mig omkring. Hela mitt liv har jag valt fel människor, människor som inte har varit bra för mig och tydligen har jag inte varit bra för dem. Det var länge sen som jag känt mig så här sviken utav en vän. Det enda sättet att få "äran" att vara hennes vän är om det är på hennes vilkor och att hon alltid skall vara sällskapets mittpunkt. Det där med att vara sällskapets mittpunkt har jag inga problem med. Jag vill inte jämt synas, höras. Jag har inge behov utav det, för mig är det viktigare att vara trygg med dem jag är, än att synas utav alla. Det som gör mig så ledsen är att jag återigen lagt ned mer än jag skulle ha gjort i denna vänskap och inse att jag betyder inte lika mycket (eller i stort sett ingeting alls när det kommer till kritan)för henne.

Sen har jag tillbringat mycket tid för mig själv, i min ensamhet. Det är då som jag börjar höra min egna röst och hittar tillbaka till mig själv. Vad jag drömmer om, vad jag vill i mitt liv och det viktigaste utav allt är att jag börjar känna mig lugn, men det känns sorgligt att behöva säga adjö, för oavsett om hon är en bra vän eller inte, så är det ett jobbigt beslut att ta.

MEN jag börjar verkligen hitta tillbaka till det jag tror på, det jag vill, det jag har kämpat för och kämpar för. Egentligen det alla kämpar för - Ett liv med mycket glädje, upplevelser, stabil ekonomi, lugn och ro.

Idag skall det bullbakas och så är jag bjuden på middag hos en annan vän och hennes halvingar. Är inte så förtjust i andras halvingar (förutom min systers), men som tur är så börjar dom här bli så stora att dom börjar ha ett eget liv, istället för att svansa omkring mamman.

Ha en riktigt fin fredag!

Godmorgon.

Sen jag läste detta och detta så har jag funderat mycket på nystart. Jag förstår att göra en nystart inte är lätt, det handlar ju om att bryta gamla och ofta dåliga vanor och sen inte bara det, utan omgivningen som är van vid att man är på ett sätt, vart man bor, gör, vilka man umgås med. Den man är. Det blir mycket ifrågansättande och ibland t om motgång, man måste vara stark och säker på sin sak.

Jag funderar också på de dåliga val som man gjort, människor som man sårat, dumma handlingar som man gjort. Även fast man har bett om ursäkt, tagit på sig ansvaret och lärt sig utav de misstag. Hur länge skall man lida för dem? Är det så "enkelt" att man får lida för dem så länge man själv låter sig lida för dem?

Jag vet att man kan inte fly från sin bakgrund, men man måste väl kunna ändra en riktning till en annan och tillslut få ett annat liv, ett annat sätt att leva... att se på livet?

Jag tänker på det där med att bryta gamla vanor. Jag har för vana att välja helt fel människor i mitt liv. Människor som egentligen inte är bra för mig och jag är inte bra för dem, men om man då vill lära känna nya människor. Hur bryter man vanan att välja fel?

Oj, så många tunga tankar så här tidigt på dagen, men det känns spännande. Tänk om detta genomförbart? Vart skall man börja? Jag försöker se mitt liv som ett trassel och man måste börja i en ända för att kunna trassla upp trasslet. Jag har aldrig varit bra på att ha tålamod, men nu får jag chansen att ändra på det.

Skall fundera på detta. Mål 1. Komma fram vart jag skall börja.

Ha en fin dag! Nu skall jag baka bröd, tekakor med havregryn, pumpakärnor och solrosfrön.

Planering, effektiv, levnadsglad och självkontroll är inga ord som man kan koppla till mig. Är jag lat eller bara dum?

Har ni sett yes man? Filmen är en komedi med Jim Carrey, men den har även ett väldigt viktigt budskap och jag gillar budskapet - att genom vara en nejsägare så missar man mycket i livet. Jag är nog ordförande i klubben för nejsägare. Jag vet att jag kan ändra det, men jag vågar inte. Jag hoppas att en dag våga ta det steget, men än så länge så drömmer jag om livet istället för att leva det.

Med blandad förtjusning skall jag nu försöka ta mig ut i det snöande vädret och ta bussen till brevlådan så jag kan posta ett brev. Detta brev kan förändra mitt liv helt och hållet. Senast i mars kommer jag ha svar.

Ha en fin dag!

 

 

Det kan bli ensamt att inte vara som alla andra.

Be glad, and your friends are many, Be sad, and you lose them all.

Att hitta balansen är svårt.

Utmaning.

Jag har snott en utmaning utav Emily är fruktansvärt uttråkad så detta var ett bra tidsfördriv.

4 Tv-program jag ser:

Ej i ordning. Simpson, lyxfällan, Big bang theory, Oprah.

4 saker jag gjort idag:

Bloggat, messat, kollat på fb, mailat.

4 saker jag längat efter:

Svar, börja leva, svar, börja leva.

4 saker på önskelistan:

Pengar, svar, börja leva, bli glad.

4 saker jag avskyr:

Regeringen, orättvisor, så som jag mår, elaka människor.

4 jag utmanar:

Jag utmanar alla som vill.

 

Dagens check.

Känsla: Har börjat somna nån timme tidigare på natten, det märks för jag har vaknat utav mig själv de senaste dagarna. Är nog igrund och botten natt människa, men det är inte bra för kroppen så istället för att lägga mig runt halv fyra på morgonen så har jag lyckats släcka lampan vid halv två.

Gjort: Allt som tillhör morgonen.

Gör: Funderar på frukost, funderar på vad jag skall göra idag, vad är viktigast, lyssnar på tv

Planer: Förbereda inför morgondagens besök hos läkaren, papper skall fixas. Jag har några små saker kvar att måla, solen skiner ta en riktigt låååång promenad.

Bästa: Solen skiner, efter gårdagens tunga nyheter var jag verkligen på väg att ge upp livet. Jag har gett det många chanser, är ingen bra på nedslag det har varit alldeles för många, men jag ger det en chans till. Till mars.

I behov utav förändring: Jag.

Den ena dåliga nyheten efter den andra I dag och på väldigt kort tid. Måste omgruppera.

Återkommer en annan dag.

You live. You learn.

Jag skulle egentligen suttit på en biograf just nu och jag var faktiskt på väg. Jag åkte en buss i 40 min, men vännen som jag skulle gå på bio med, som jag inte sett på länge, som jag såg framemot att träffa, bestämde sig för att berätta. Inte innan jag åkte, eller när jag satt på bussen, utan när jag kommit fram och hade väntat en halvtimme att jag duger inte att umgås med. Så jag fick vänta i ett centrum i två timmar på att bussen som tar mig hem skulle komma. Fyra timmar utav mitt liv, fyra timmar som jag kunde ha gjort något annat. Kanske med någon som uppskatta mig.

Känner mig faktiskt lite ledsen över hennes respektlöshet gentemot mig. Känner mig arg oc korkad för jag hade en gnagande känsla om detta innan jag åkte och jag lyssnade inte på mig själv.

Flour forts.

Jag har börjat fundera mer och mer på saker man gör och köper. Varför gör man det och är dessa saker så bra som det sägs. Gör vi dessa saker, använder vi dessa saker för att det är det bästa eller är det för att det vi fått inprintat. Det låter lite som jag har hamnat i en konspirations teori mot världen och det kan nog stämma. Det senaste halvåret har jag blivit tvungen att ta reda på så mycket om mina rättigheter, vad för mediciner jag skall ha, hur läkare skall fylla i papper korrekt, försäkringskassans arbete skall vi inte tala om och jag har kommit fram till en slutsats – Du måste ha koll på varenda aspekt i ditt liv och ditt liv är inte ditt. Inte helt.

Ett stort råd till er är att ha koll på i ditt liv, din vardag. Vad har du rätt till och allt däromkring. Vardagsjuridik är en jätte bra bok. Jag har den själv och köper en ny så fort det kommer en ny upplaga.

Nu till flouret som jag skrev om förut. Är flour verkligen det bästa för oss, vad är det som gör att flour är det enda som kan hålla borta hål från tänderna. Vill tillägga att detta ifrågasättande utav saker som vi använder utan att egentligen fråga varför, gör mig väldigt förvirrad. Detta sökande kommer bli en bra träning för att lära mig att hålla en balans för vad som är vettigt och vad som inte är vettigt och jag hoppas med eran ifrågasättande kan hjälpa mig med det. Så kom med åsikter, tankar och frågor. Det skulle göra mig väldigt glad!

Detta är alltså flour (Tryck på bilderna så får du en större bild):

Godmorgon!

Hade en hemsk mardröm om en kompis I natt och jag vet varför – skuldkänslor. Det var inge kul.

Igår passade jag min lilla systers lilla fjant när hon var på mödravården, som tur var så sov han. Missförstå mig inte, han är super söt och jätte rolig, men jag känner mig så borta när det gäller barn. Det är inget jag vill ha själv. Min syster var halv dålig i går och frågade lite svävande om jag möjligtvis kunde passa honom idag med, självklart gör jag det, men det är så knäppt direkt efter jag säger ja så får jag en klump i magen och ångest. Jag tro att det är läskigt med ansvaret och den lilla erfarenheten jag har med så små barn. Det var ju 23 år sen jag hade med halvingar att göra. Jaja, hitills har det gått bra så varför skall det inte fortsätta att gå bra?

Han kan få hjälpa mig med att städa tomten och gräva ned bergskristallen under huset, sen kanske vi kan äta mellis och titta på tecknat. Ja, så får det bli.

Känsla: En gnagande orokänsla, hungrig, men bra.

Gjort: Messat en massa meddelande, saker jag gör på morgonen.

Gör: Frukost, planerar dagen.

Planer: Barnpassning, bio.

Bästa: En dag närmare sommaren och en dag närmare beslut

I behov utav förändring: Jag, regeringen, samhället.

 

Tandkräm.

Är det någon mer än jag som ibland kommer på sig själv med att undra varför man gör vissa saker, använder vissa saker, utan ifrågasätta varför? Jag kan ta ett exempel. I morse så kom jag på mig själv när jag borsta tänderna. Varför borsta man tänderna med flourtandkräm. Är det verkligen så bra? Vad är det egentligen och varför skall det vara så bra? Visst reklamen säger det, tandläkare säger det, regeringen och samhället säger det, men betyder det att det verkligen är sant? Bara för att alla säger att man skall hoppa från stupet så behöver det ju inte betyda att det är smartaste att göra.

Nu skall jag åka iväg en snabbis, men jag har hittat lite information om flour som har fått mig att fundera. När jag kommer hem så skall jag berätta det jag fått veta.

Ha en bra dag!

Dagens check.

Känsla: Usch, jag känner mig fruktansvärt splittrad idag och arg på mig själv – Att jag aldrig kan hitta… känna balans. Fruktansvärt tröttsamt.

Gjort: Allt vad morgonen innebär.

Gör: Hundrastning.

Planer: Barnvakt åt syrrans unge, hämta medicin.

Bästa: En dag närmare till sommaren.

I behov utav förändring: Regering, samhälle och jag.

Happy Samhain!

Bild. Personlig.

Det är helt sjukt vad jag påverkas utav denna mörka, gråa och tunga delen utav hösten (är det jag som är alldeles för negativ, men vart är alla färggranna löv och varför är det så lite löv på marken??). Visst denna del utav årstid behövs också och riktiga optimister (vettiga människor som jag kan irritera mig något fruktansvärt på) skulle kunna påpeka vikten utav att tända en massa ljus, sätta på sig stora, bylsiga och värmande kläder. Läsa en god bok, se en bra film, dricka varm chocklad, äta soppor...Ja, ni förstår nog vart jag är på väg och jag skall försöka göra det ovannämnda (dricka choklad, läsa bok, titta på film, bylsa på mig kläder) Återkommer längre fram och berättar om det funkar.

Idag så upphör sommartiden och enligt gammal tro så firas högtiden Samhain/ Halloween. Detta är ursprungligen en hednisk högtid, men som med mesta utav hedniska har kristendomen rört om, ryckte bort det jordnära heliga sammanhanget och har döpt om det till alla helgons dag. Den är till för att fira och sända en extra tanke till våra nära och kära som har gått bort, men det är också en bra tid att fundera på vad man vill lägga bakom sig, vad som skall "dö" i ens liv, vad som har gjort sitt. Det skall jag göra idag. Fundera ut vad jag vill lägga bakom mig.

När jag var yngre följde jag dessa hedniska högtider slaviskt, men på äldre dar har jag glidit iväg från dem mer och mer. Jag har tappat mycket utav det jag tror på de senare åren. Det kanske kallas att bli vuxen eller nåt...

I vilket fall, hoppas ni får en solig och fin söndag!

Moder jords fläckar.

Godmorgon på er min lilla värld!

Idag är jag riktigt seg. Riktigt seg! Skulle helst villa ligga kvar i sängen, pilla mig i naveln och bli serverad praliner, men nej. Jag är stark troende på rutiner och rutiner när man inte har några pengar eller ett jobb anser jag är ännu viktigare, så jag har några mål satt upp för dagen.

Diska, bland annat – Vilket jag nu har gjort. Samtidigt som jag diska stod jag och lyssnade på reprisen utav rosa bandet galan. Jag hoppas att ni alla har på ett eller annat sätt bidragit till detta?!

Det är en viktigt sak att stödja. Sjäv så har jag köpt en rosa bandets diskborste och rosa soppåsar. Jag tycker att det skall finnas sådana här varor året om. Det kanske kostar några kronor mer, men jag köper gärna en vara som skänker en del utav vinsten till något som jag stödjer. Jag betalar gärna lite mer pengar för det, samtidigt så vinner alla på det. Jag får min vara, företaget får pengar och rosa bandet, wwf, amnesty... ja den organisation som varan stödjer får pengar. A win win situation! Perfekt!

I alla fall, så lyssnade jag på Renee Nyberg som pratade om rosa bandet, att 7000 kvinnor insjuknar i bröst cancer varje år och att rosa bandet mål är att alla skall överleva cancern. Jätte bra ide, tycker jag, men är den logiskt? Jag menar, man kan inte rädda alla och om man kunde rädda alla människor oavsett om det handlar om svält, cancer, aids etc Hur skall jorden kunna överleva? Finns det verkligen resurser för att hålla varenda människa vid liv? Min personliga åsikt är att det finns en mening med allt som händer. Det behöver inte vara rättvist, förtjänat eller kul, men saker och ting sker utav en mening för det är biologiskt omöjligt och inte meningen att alla skall leva friska och onaturligt länge. Biologisk utrensning. Hårt, men jag tror att det är så. Min mormor har cancer. Jag kanske har cancer. Du kanske har cancer. Det är inte kul och min mormor förtjänar definitivt inte cancer, men alla kan inte överleva. Man kan inte göra något speciellt åt min mormors cancer för den sitter så konstigt till, men än så länge står den still och hon mår bra. Min mormor är en envis, men enkel människa. Hon har varit med om mycket, hon är old school som inte tror på psykiska sjukdomar utan man skall sluta gnälla och börja arbeta. Så som man gjorde förr, med händerna. Ett rejält fysiskt arbete är det som behövs, familjen skall samlas och tre stadiga mål med husmanskost. Saker och ting skall inte göras svårare än vad det är. På ett sätt håller jag med henne, på ett annat sätt inte.

Hon har haft det riktigt tufft och det är hänt mycket tråkiga saker i hennes liv, men hon har aldrig hängt kvar vid det som har varit och om det är smart eller inte vet jag inte. Skall vi svänga ut rejält i svängarna så kanske det är därför hon har fått cancer. Allt det tråkiga och jobbiga som har hänt i hennes liv har tryckts ned, aldrig bearbetas och nu efter alla år har manifestserats sig till cancer. Jag vet inte, man... ingen vet, man kan bara tolka och ha sina egna åsikter och tankar om det hela.

Jag tror också på naturens lag, att de starkaste överlever och det är en mening med det. Skillnaden mellan djur som lever i naturen och människor är att djur dödar för att överleva. Utav instinkt. Det naturliga kretsloppet, medans människan gör det för pengar, makt, för att dom kan och inte för att dom måste. Vi måste inte döda någon. Jag känner att jag börjar tappa tråden. Slutsatsen med det jag ville säga är att: Rädda varenda liten människa. Jag tror inte på det, jag tror inte att moder jord, samhällen, länder skulle klara av det för om det skulle det, så skulle inte dessa sjukdommar finnas, naturkatastrofer skulle inte ske. Det är inte meningen.

Men det är vad jag tror, känner och tycker.

Nu skall jag försöka överleva denna dag!

Var rädda om varann och ha en fin lördag!

Överskattat!

Så här mycket uppskattar skinkan mina aktivitetsövningar och långpromenaden med sin bästa hundkompis.

Stoneface. Inte ett leende någonstans, inte ens en blinkning.

Godmörning!

Ny dag. Nya bekymmer. Nya händelser som inte har skett. Nya skratt. Och kanske lite sol.

Men först frukost!

Dagens check.

Känsla: Bra, trots omständigheter med att vara inne på min andra månad utan pengar.

Gjort: Fixat en massa pappersarbeten,träffat en god vän, skogspromenad, möten, lulla runt i detta mörka landskap.

Gör: Tänker på godis och på allt som jag skulle behöva göra.

Planer: Baka en kaka eller nåt till ikväll, dammsuga och diska.    

Bästa: Att jag får fortsätta att...övervägande må bra, mina nära och kära mår bra    

Ibehov utav ändring: Regeringen och samhället.

Min andra familj.

Tänkte presentera er för min familj. Självklart har jag en mamma, pappa (som inte bor tillsammans) en bror och en syster, men sen så har jag ju min andra familj... Flock.

Låt mig få presentera i ordning äldst till yngst.

 

Birkenstock (Birk, syrran hette Ronja)

Zheeba (schäfer och labrador)

Skrållan (gathund från grekland)

Inka (labrador och ridgeback)

Fjuno (Mille, chihuahua)

Märta-stina (Doris, chihuahua)

Tant Agda (kinesisk dvärgvaktel)

Jag är så förälskad att det gör ont I magen.

Okej, jag kan inte ljuga längre. Jag är kär, äckligt uppöveröronen förälskad i denna man

 

Jag har jätte svårt att sova på nätterna och det var just en sådan natt som jag råkade slå på kanal fem, lagom till att serien som han är med i skulle börja. Mitt hjärta smälter och jag mår illa, så kär är jag i honom. Självklart vet jag att det är karaktären jag är kär i, men utseendet är minst lika skyldigt till min gå – på – rosa - moln kärlek. Detta underlättar inte mina sömnvanor, för varje vardag kl 01.50 på kanal 5 måste jag se det...Honom. Jag vet att detta är urfånigt, men så är det. Jag är kär i en karaktär som bara finns på film och i en persons utseende, en människa som jag aldrig någon sin kommer få träffa och det är olidligt underbart!

Bild1

Bild2

Bild3

Dagens check.

Känsla: Trött, hungrig, men mycket bra.

Gjort: Gett djuren mat, halva morgon rutinerna.    

Gör: Resten utav morgon rutinerna

Planer: Jag är inte sysslolös, vilket på ett sätt är väldigt skönt, men jag skulle inte heller ha något emot och ligga under en filt, kolla på serier och äta enorma mängder choklad.

Bästa: Att jag mår bra och alla som jag bryr mig om är friska.

I behov utav ändring: Det mest akuta är gardiner, jag måste få upp gardiner. Det stormar in kyla från mina fönster. Det är så kaaaaaallt.

Dagens check.

Känsla: Delad, men övervägande bra.

Gjort: Rört till hela mitt hem för att det till slut skall bli ordning. Gett djuren mat, ätit en halv frukost.

Gör: Tittar på tv

Planer: Måla, betsa, sätta upp en bokhylla, städa.

Bästa: Snart är det helg. I morgon skall jag träffa en fin vän.

I behov utav förändring: Självförtroendet! Göra mina drömmar till verklighet.

Gudars, vad svårt det var att vakna imorse. Jag skulle behöva en strålkastare i sovrummet, det är så grått och mörkt ute att min kropp vet inte om det är morgon eller om det fortfarande natt. Är verkligen inte en höst människa, även fast färgerna på träden kan vara fina.

Working 9 to 5

Några jobb som jag kan tänka mig att jobba som/med:

• Beteendevetare
  
• Personaladministratör
  
• Naturläkare
  
• Skogsvårdare
  
• Farmaceut
  
• Skuldrådgivare
  
• I en liten personlig affär: antikvariat, alternativ bokhandel etc
  
• Öppna eget
  
• Skribent
  
• Läkarsekreterare
  

 

Kan jag utbilda mig och jobba med allt?

Dagens check.

Om ni fick chansen att bli 14 år igen, men med den kunskap och erfarenhet som ni har nu. Vad skulle ni göra annorlunda då?

Om jag fick chansen att leva om mitt liv från 14 års åldern så skulle jag tagit skolan mer på allvar. Vid varje lektion skulle jag sätta mig vid den person som verkligen gillar ämnet, alltså när det var matte så skulle jag sätta mig vid den som älskar matte, när det var kemi så skulle jag sätta mig vid den som gillar kemi...Ja ni förstår nog vart jag vill komma. Jag skulle inte vara så rädd för vad andra tyckte och tänkte. Jag skulle ha gått färdigt gymnasiet och på en linje som jag ville läsa. Jag skulle inte börja mixtra med maten på den nivån som jag gjorde. Jag skulle ha lyssnat mer på mamma. Jag skulle informerat mig mer. När jag flyttade hemifrån skulle jag ha varit mer ekonomisk förberedd, om inte annat så skulle jag vilja vet hur man skötte en ekonomi, sen om jag skulle göra det är en annan sak. Jag skulle minimerat en massa dumma misstag. Jag skulle inte tagit bort mina år som jag dansade, ända fram till slutet så var det och är ett kärt minne och skulle inte jag bytt skola, sluta skola, börja jobba, sluta jobba och börja skola igen osv. Så skulle jag aldrig träffat människorna jag träffa, upplevt det jag upplevt. Jag skulle bara ha uppskattat det mer. Jag vet att man inte kan få leva om sitt liv, men man kan väl ändra misstag eller? Eller skall man alltid bli kopplad... påmind om och på ett negativt sätt om sina misstag?

 

Känsla: Riktigt bra, trots skitväder så känns det som att denna dag kommer bli en bra dag.    

Gjort: Vaknat, gett djuren mat, frukost till mig själv.

Gör: Planerar dagen

Planer: Möta upp syster, hämta systers son på dagis för att ta en promenad tillsammans, i detta underbar regniga, blåsiga vädret. Förhoppningsvis kommer jag fortsätta måla (eftersom jag inte gjorde det igår)

Bästa: Jag slapp rota i det smutsiga diskvattnet för att leta efter osthyveln (den låg högst upp). Jag har klarat en dag utan fb, kämpar för att hålla mig till eftermiddagen, men abstinenten är svår. Jag har redan fått ett sms utav en vän, som undrar vart jag har tagit vägen. Ja, jag sätter på mobilen när jag måste ringa.

I behov utav förändring: Mitt slappa, lata beteende och alla planer som aldrig skrids till verk.

Bild: Google bildsök.

Dagens Check.

• När det gäller andra kan jag se på saker och ting ur alla möjliga vrår och vinklar, men när det gäller mig så är allt svart och vitt.
  
• Jag skulle aldrig säga, antyda eller betee mig som att jag är bättre än någon annan, men jag tänker ofta det. (Jag vet att det handlar om min egna osäkerhet)
  

Det är två saker som jag kom underfund med på promenaden igår. Så nu vet jag vad jag har att jobba på.

 

Känsla: rastlös, ekonomisk – ångest, vill bitch slappa mig själv till liv.

Gjort: Skickat några mail, gett djuren mat

Gör: Ingenting

Planer: Bauhause, promenad med hunden, måla, städa,

Bästa: Alla lever och mår bra.

I behov utav förändring: Min degiga hjärna.

 

Dagens affirmation - Människor befinner sig inte där hennes skor står, utan där drömmarna finns. ...

Pengar.

Jag och en vän satt och diskuterade pengar. Om man vann en miljon, vad skulle man göra då? Det första jag skulle göra var att betala av alla mina skulder, sen skulle jag ge min mamma och min syster en summa var, sen skulle jag bjuda alla nära och kära på en restaurang. Därefter skulle jag ändra min garderob till flera utav dessa kläder




och välkomna dessa två till min familj

. Det som blev kvar efter det skulle jag sätta in på ett sparkonto.

Vad skulle ni göra om ni vann en miljon?

Bilderna på kläderna kommer från countrystyle Bild på bullmastiff Bild på ragdoll.

Höst promenader.

Har varit på en lång skogspromenad för hundens skull och för att förhoppningsvis blåsa ut lite tankar. Det är så mycket onödiga tankar och känslor i mitt lilla, men tjocka huvud. Jag funderar på vad jag vill med mitt liv, vilket håll jag vill att min liv skall leda och om jag vill utbilda mig, vad skall jag läsa? Det finns ju så mycket som jag vill och jag tycks mig inte hitta den där röda tråden. Jag vaknade upp i morse utav en rejäl ångest. I januari skall jag börja betala av min skuldsanering. Missförstå mig inte nu, jag är otroligt glad över att ha fått det för jag skulle aldrig kunnat fixa det själv, men jag trodde att jag skulle ha en fast inkomst vid det här laget. Allt pga att jag är för mesig för att styra...att stå upp för mig själv i mitt egna liv. Att jag tappade tron, orken och hoppet tack vare det som hände i sommras, är säkert också något som påverkar.

Nu sitter jag här och vet inte alls hur det kommer se ut ekonomiskt i Januari och det får mig att tappa andan, jag får panik. Jag har en tid (2 nov -10) till han som kan ge mig det sista pappret så jag kan lämna in min ansökan, men sen är det ju behandlingstiden som kan ta upp till tre månader och då har vi kommit in i februari. Det ligger så mycket historia och faktan bakom detta så jag förstår att detta inte är sammanhängande för er, men det är för mig som jag skriver detta. Jag måste placera ångesten någonstans tills i morgon, då man kan börja få tag på folk igen så jag kan förhoppningsvis få lite svar på vissa frågor och tankar.

Appropå ingenting, finns det några beteendevetare, personaladminaströrer, naturläkare, skogsvårdare som läser det här så får ni jätte gärna lämna en kommentar om bra och dåligt med era jobb. Allt ni vill dela med är guld värt!

Ha en fin, fin söndag!

Dagens check.

Känsla: Jag mår bra, men är frustrerad.

Gjort: Morgonbestyr och tänkt alldeles för mycket.

Gör: Planerar dagen.

Planer: Fortsätta att måla.

Bästa: Solen värmer.

I behov utav förändring: Se gårdagens.

 

It´s probaly to much.

Jag älskar att skriva, jag gör verkligen det, men på senare tid… eller faktiskt under en ganska lång tid nu, så märker jag att mina texter. Det jag skriver är utan passion, ingen glöd. Jag läser massor utav texter från alla olika människor och texter jag skrev för ett par år sen och jag förundras. Jag blir nästan stolt över mig själv. Jag var duktig! Vad folk är duktiga. Men så på senare tid, de senaste åren så har min osäkerhet även tagit sig in i mina texter. Jag funderar allt för mycket på vad jag skriver. Punkter hit och dit, komman. Jag skriver inte längre för att det är kul (fast jag tycker det... tror jag), jag skriver för att skriva korrekt. Det är inte så det skall vara.

Jag tror att jag försöker för mycket.

En fråga.

En liten snabb fråga: Vad har ni för tankar och åsikter om föräldrar som ger sina barn allt dom pekar på och uppfostrar sitt barn genom fria uppfostran?

 

Dagens check.

Känsla: Riktigt bra.

Gjort: Morgonsaker, sen ingenting...tittat på tv.

Gör: Äter frukost.

Planer: Hjälpa grannen, sen absolut ingenting...kanske titta på tv eller läsa en bok.

Bästa: Åh, så mycket!

I behov utav förändringar: Läs alla mina i behov av förändringar så hittar ni (jag) vad som är i behov utav en förändring + lite till J

Efter bion igår så åkte vi hem till min vän. Hemma hos henne satt hennes vän och väntade på oss. Dom skulle ut och festa lite senare, jag kunde inte följa med eftersom jag har djur som behöver komma ut och kissa lite då och då, så blir det lite uppoffringar man får göra och denna gång fick jag välja bio eller festa. Jag valde bio (börjar bli riktigt gammal), men fick vara med en stund på deras förfest. Jag är så glad att jag valde bio, att jag aldrig lär mig. Min vän och hennes vän är helt galna. Jag ljuger inte, jag har känt Charlie (min vän) sen vi gick i 5:an och denna tjej har mer personligheter än någon annan jag har träffat. Om folk tycker jag är snurrig så skall dom träffa min vän Charlie, men hon är snäll och jag tror att hon vill de flesta väl och det är väl det viktigaste.

Snart skall jag hjälpa grannen med ett par saker, sen ska jag fortsätta min dag som jag har tillåtit mig själv att göra absolut ingenting och inte känna ångest över det. Som sagt... en totalt förslappad dag, som detta inlägg.

Ha en fin lördag!

En trevlig fredagskväll!

Hemma från filmen, är helt slut. Jag tyckte filmen var bra, men jag känner att jag skulle behöva se den igen för min biopartner är en babbel maja J och jag skall läsa boken igen.

På vägen hem så köpte jag Lincals havrebollar, det gör jag aldrig mer, fy vilka torra och äckliga bollar. Det är mer än tre veckor innan dom skall gå ut och dom smakar som dom är minst tre veckor över slutdatum. Jag vet och vill påpeka att dessa bollar brukar faktiskt vara goda, men denna gång var dom inte det och jag vet inte om jag vågar köpa dom igen. Jag har släng dessa för det gick inte att äta dom. 30 kr åt sjön, thank you very much. Jaja, mina bilringar blir det i alla fall inte fler utav J

Det är helt underbart att veta att helgen inte är över, men nu är det sovdags, godnatt med er!

Eat, pray, love.

Att komma till ett vägskäl, då man ifrågasätter hela ens liv som det är idag och börjar ifrågasätta om man lever livet som man vill eller bara följer strömmen. Det frågar Elizabeth Gilbert sig. Kl är 03,00 på natten och Elizabeth ligger på badrumsgolvet och bara gråter. Hon är gift, hon har ett hus, dom försöker få barn och egentligen vill hon inte alls ha detta liv. En jobbig skilsmässa senare bestämmer hon sig för att göra en egen resa, för att hitta sig själv och det hon har saknat.

Detta är en bok, en självbiografisk bok som är skriven utav Elizabeth Gilbert.
Boken har nu blivit en film och denna film skall jag se ikväll. Jag älskar boken, en riktigt upplyftande, feelgood bok, så jag har höga förhoppningar om filmen. Tyvärr så brukar ju filmer aldrig bli lika bra som filmer, men huvudrollen har Julia Roberts, jag gillar henne, så vad kan egentligen bli...gå (?) fel med denna film.

Här är trailern om ni är nyfikna.

Dagens check.

Känsla: It´s ok. J

Gjort: Gett djuren mat, hjälpt grannen, morgon saker.

Gör: Helt ärligt...Fiser. Åt helt fel saker igår.

Planer: Tvätta, promenad med hunden, arbeta lite, bio med ett par vänner

Bästa: Allt...faktiskt.

I behov av förändring: Mitt sätt att se på världen, öka min karaktär känsla, utnjytta min uppåtperiod bättre.

En torsdag, en kväll.

Idag när jag var ute på promenad med hunden så var jag så ledsen och arg över visa saker som ändå inte är någon idé att ta upp, för man kan ändå inte påverka det. I alla fall när jag går där, längs stigen, visslande för att låta jägarna veta att det gå en människa i skogen. Jag vill inte bli skjuten, så kände jag en så fruktansvärd lust att skrika, ni vet ett sådant där Ronja rövardotter skrik. Det skulle vara så jävla skönt att bara tömma ut all frustration i ett skrik. Nu gjorde jag ju inte det, men nästa gång jag känner för det skall jag minnas skrika tills jag tappar rösten. Det och slå på en sandsäck har jag fått för mig är riktigt bra sätt att agera ut sin frustration med/på.

Det är torsdag kväll och min inspiration pirrar runt ikroppen, från lilltån till upp i knoppen och ned igen. Måste göra något...kreativt.

Hoppas ni har en trevlig torsdags kväll!

Jag är övertygad om att stand up komiker är I grund och botten riktigt bittra och syniska, man kan inte ha en sådan humor om man inte känner en bitterhet mot något. Sarkasm och ironi föds ur en orättvis värld och stand up komikern återberättar den, men på ett riktigt bra sätt. Dom är underbara!

Nu skall jag ut och uppleva hösten, kanske t om plocka den.

Dagens check.

Känsla: Vemodigt.

Gjort: Allt som hör till morgonen, förutom ätit frukost.

Gör: Planerar dagen.

Planer: Fortsätta måla, ta en lång promenad med hunden.

Bästa: -

I behov utav förändring: Många saker, men en sak i taget.

Visa ord.

"När en människa har ett syfte, ökar hennes självkänsla."

Jada Pinkett Smith

Dagens check.

 

Känsla: Inspirerad.    

Gjort: Morgonbestyr och messat en massa

Gör: Potatismos och fisk med panering – Vill inte ha traditionell frukost idag.

Planer: Måla! Idag är det måla som gäller. Jag har sagt det förr, men det har hela tiden dykt upp annat. Nu skall det målas!

Bästa: Familj, vänner mår bra, jag mår bra.    

I behov av förändring: Hm... Säkert något.

Det här är lite sjukt. Det har blivit lite väl långa inlägg den senaste tiden och egentligen kanske inte så roliga inlägg. Det är konstigt för jag mår ju bra och det händer en massa roliga saker just nu. Eller ja...massor och massor, men det sker saker. Jag rör mig framåt och närmar mig, steg för steg till mitt papper som ger mig rätt till att arbeta. Woo- hoo!

I Fredags så fick jag ett meddelande på fb från en vän som jag varken har hört eller sett på ett tag. Hon skrev att jag skulle gå ut och kolla i brevlådan, för att det skulle ligga en överraskning där. Nu snackar vi om kl 23-23,30 på kvällen. Min brevlåda ligger ca 100 meter från huset, det finns inga lampor och vildsvinen har kommit tillbaka. Jag blev jätte glad över att min vän har svängt förbi för att lägga en liten överraskning i min brevlåda, men utan en elpistol så går jag inte ut och speciellt inte till brevlåda som ligger 100 meter utanför viltstängslet, i kolsvart mörker. Nej.

Min första promenaden på morgonen rörda sig mina fötter raka vägen till brevlådan.

Om det inte syns, så finns det inte.

Jag hade inte tänkt att skriva något mer inlägg idag, men jag kunde inte låta bli. Jag vet att jag är en mästare på att empatisera mig med människor och denna gång tog jag åt mig personligt också. Något som jag jobbar mycket med är att dag för dag, år för år är att bli bättre,friskare i min bipolära/borderline sjukdom. Jag vill föra fram och bryta ned den felaktiga bilden människor har om denna sjukdom/ personlighetsstörning. En utav de bloggar jag brukar läsa, skrivs utav en kvinna som har borderline. Ofta när jag har läst den så har jag känt så starka irritations känslor gentemot henne, samtidigt som jag kan känna igen mig. Massor!

Hon mår fruktansvärt dåligt och i hennes blogg (som har all rätt att skriva vad hon vill) har hon skrivit väldigt öppet och jag vill tro ärligt om hennes tankar, känsla och vardag. Att jag känt mig så fruktasvärt irriterad, är för att jag som nog så många andra har bara tyckt att det har varit mycket gnäll men ingen action. Hon gör inget åt situationen, måendet. MEN jag förstår, jag vet hur man fungerar i en nedåt period, man har djupa tunga tankar, en obeskrivlig ångest som man inte kan göra något åt då. Jag vet att många tänker annat, MEN TRO MIG, det går inte. Ingen kan på något sätt göra något då för att man skall må bättre, det är nästan som ens jag är någon annastans och mörker har tagit över. Många gånger misstolkas denna sjukdom för att vara schizofreni för det finns mycket likheter. Till min förbannelse och lycka är jag väldigt medveten om mig själv, hur jag fungerar, vad jag skall göra för att inte förstöra för mig själv när jag är neråt och varje gång jag är uppåt så jobbar jag som ett gnu för att förstå ännu mer, plocka upp där jag var inne nedfall och jobba vidare.

I alla fall...

Idag läste jag att hon (bloggen som jag läser) hade fått en kommentar som hade gjort henne ledsen. Jag förstår hon som har skrivit denna kommentar för jag har tänkt exakt likadant så många gånger, gentemot mig själv och mot henne som skriver bloggen som jag brukar läsa. Samtidigt känner jag en så obeskrivlig ilska gentemot denna människas okunnighet och brist på empati. För tro mig, en kommentar som denna kan få en att avsluta livet, om den kommer vid fel tillfälle.

 

Det här är alltså kommentaren som hon fick:

"Jag har nu läst en del av dina inlägg, och jag måste fråga dig om det här daltandet hjälper dig? Vissa av kommentarerna är nog menade som något som ska peppa dig, men låt oss begrunda ditt värdelösa liv för en sekund, på riktigt, för det är väl det du egentligen vill, att någon ska våga säga vad man egentligen tycker om ditt miserabla elände?

Om du vågar så läser du vidare och jag tror att du gör det, för du är egentligen en tuff tjej, om än jävligt lat.

Jag har aldrig, aldrig varit med om så mycket obefogat gnäll någonsin, hela den här grejen med att du försöker göra dig själv till ett offer, köper jag inte alls. Det finns för fan riktiga problem i världen, det du skriver om är för mig så ynkligt att man bara vill skrika rakt i ansiktet på dig; klipp dig och skaffa dig ett jobb!!!

Ju mer jag läser, desto mer förbannad blir jag, jag vill att du genast lämnar tillbaka våra skattepengar din lata sega odugliga slöfock.

Du vet, lika väl som jag, att vilket jävla bokförlag som helst skulle nappa på en sån här psyk-gnäll-bok, så varför gör du inte det? Varför levererar du ingenting utav din nattsvarta vardag, det finns med all säkerhet slöfockar som precis som du, vill gotta sig i elände och massera sina egna egon med hur jävla risigt de alltid mår. Du borde ta tag i ditt liv istället för att stå som en statist bredvid och titta på när det passerar i slow motion.

Våga använda din potential till något som du bemästrar, i ditt fall att dra uppmärksamhet till ditt gnäll.

Jag spår dig en jävligt ljus framtid alternativt ett mycket pinsamt och meningslöst liv. Men det bestämmer bara du, hur gärna du än vill skylla ifrån dig på att du är trött. Trött? Vem fan är inte trött, nästa gång du är ute på stan så se dig omkring, alla föräldrar med småbarn, de är också trötta, men de jobbar, går till parken, lagar mat, städar och kånkar på sina ungar utan att gnälla. Det är en del av livet förstår du.

När du blir svinrik på dina böcker så får du inte glömma att tacka mig i slutet. Du kan skriva så här

"Tack Anna för rådet om att jag skulle klippa mig och skaffa mig ett jobb, det förändrade mitt liv och nu är det jag som betalar skatt till alla andra som livnär sig på att gnälla, gnälla och gnälla"

Det här vad jag skulle vilja svara:

Näe, i denna värld är det så att du är bara giltigt sjuk om du har brytit benet, cancer eller fått en hjärtattack. Jag trivaliserar inte en hjärtattack och definitivt inte cancer, men det jag vill säga är att det är endast om man kan se sjukdomen som man verkligen är sjuk. Det man inte ser, finns inte. Enligt samhällets regler.

Jag önskar verkligen inte någon skall få må som man gör när man är nere, inte ens min värsta fiende, men ibland så ändras det. Tänk om alla människor här i Sverige, kunde i två månader utav sitt liv få känna hur det känns när man är nere, då tror jag ingen vettig människa skulle säga något så korkat.

Sen måste jag bara fråga den som skrev denna kommentar (om jag pratar för min egna del) - Tror du inte att man själv tröttnar på att må så här? Att man bara vill göra något åt det och jag gör det, varje gång jag är uppåt så kämpar jag som ett jävla gnu på att komma framåt, lära mig att förstå och utvecklas. Självklart tröttnar man på sitt eviga malande som pågår i huvudet, men som man inte får bort, man hatar sig sig själv! Mellan 93 000 till 186000 människor i Sverige lider utav borderline. Av dessa i genomsnitt 140000 personer i Sverige med diagnosen Borderline, beräknas 14000 av dessa dö i ett självmord för man orkar inte må som man gör. Det om något säger ju hur jävla pissigt man mår när man är nere.

Om jag bara är en börda för samhället för något jag i perioder inte kan styra, då vill inte jag leva. Varför skall jag det, ingen vill väl vara en börda. Eller? Inte jag i alla fall.

 

 

Dagens check.

Känsla: Splittrad.
Gjort: Varit barnvakt åt syrrans unge.
Gör: Kollar på tv.
Planer: I huvudet – Massor. I verkligheten – Möjligtvis göra något att äta.
Bästa: Att fått pussa mycket på Elias (syrrans unge)
I behov av förändring: Inka.

Syster berättade idag att Elias skall få en lillebror. Beräknad den 15/3-11.

Två saker.

Varför finns det inga vanliga koftor längre? Antingen slutar dom under brösten eller så är dom kort/ trekvarts armade. En vanlig enkel kofta, gärna med knappar, orange eller plommon. Skall det vara så svårt??!

Igår strax innan jag somnade så fick jag en känsla utav förståelse. Ni vet när man säger: När en dörr stängs, öppnas en annan. Det menas på ett ungefär så här: Att om en plan går åt stöpet så öppnas det en möjlighet till något annat. I alla fall, så kände jag i hela kroppen att det är självklart, så enkelt, så logiskt och skönt att veta. Varför ser jag detta inte lika klart...eller inte alls, när jag har min neråt period. Det är mycket som inte är logiskt då och jag blir inte klar (logisk) förrä jag är uppåt igen. Nu kanske inte ni förstår något, utan jag skriver detta mest för min egen del. Något jag bara funderar på...

 

Vända andra kinden till…

I lördags när jag och min vän satt och väntade på bussen så inträffade det en situation som vi alla har varit med om på ett eller annat sätt. Tvärsöver gatan från där jag och min vän satt så ligger busshållplatsen som går åt andra hållet (självklart). Vi ser en VÄLDIGT påverkad gubbe vingla omkring mellan busshållplatserna , min första tanke är; Åh, jag hoppas att han inte kommer hit sen tänkte jag inte så mycket mer på det och fortsätter och pratar med min vän, men vi avbryts ganska snabbt utav att vi hör en röst höjas. Jag tittar över på andra sidan och ser den påverkade mannen viftas på armarna och skriker på ett par kvinnor med barnvagnar. Kvinnorna bar sjalar och mannen skrek att dom skulle sticka hem till sitt land, att detta var hans land. Ena kvinnan blev vansinnig (jag tror faktiskt att moderinstinkten kickade in, han hängde ju nästan över ena barnvagnen och skrek) hon reste sig upp och skrek att han skulle gå därifrån.

Medans detta händer så tittar jag mig omkring. Ingen, inte en enda människa gjorde en antydan till att dom skulle göra något, hjälpa kvinnorna. Utan dom stod antingen och stirrade eller så vände dom bort blicken. Låtsade som om de inte såg eller hörde något. Det jag tycker är konstigt, är att det stod minst 20 personer, minst, vid bushållplatserna. TJUGO människor mot en påverkad man och ingen gör något. Jag tog tag i min mobil, jag tänkte att jag skulle ringa polisen och om den påverkade mannen blev handgriplig så fick väl jag springa över. Jag skall väl erkänna att jag är väl inte den mest modigaste personen och har vid flera utav liknande situationer gjort exakt som alla andra. Stirrat eller vänt bort blicken.

Åsikter i alla ära. Alla kan inte tycka lika och man har rätt att tycka olika oavsett om jag gillar det eller inte. MEN man får inte hota, slå eller trakassera en annan människa bara för man har en åsikt, man får inte göra det. INGEN är bättre än någon annan. Jag dömmer inte männsikor efter hur de ser ut, vi alla är uppbyggda på samma sätt, alla har (vanligast) två njurar, ett hjärta, lungor, blod som pumpar runt i kroppen... Jag dömmer människor efter handling och det denna människa gjorde var fel, fegt och okunnigt.

Som tur var så kom en branbil förbi innan jag behövde fundera om jag skulle agera eller inte, brandmännen gjorde sin samhällsplikt och fick bort honom från dessa kvinnor. Tyvärr så vandra han bort till våran sida och det slutade med att han börja babbla med min vän, som inte vågade visa att hon inte ville prata med honom.

Något som jag har nolltolerans emot är mobbning och dubbelmoral, i alla former. Jag verkligen avskyr det och det gör mig så fruktansvärt arg. Mobbning är något som jag aldrig i mitt liv skulle göra. Dubbelmoral däremot, det måste jag med irritation tyvär erkänna att jag har i vissa fall, men jag kämpar och slåss emot dem med klor och näbbar. Jag har så svårt att släppa det där med att det stod minst tjugo personer, tittade på och lät en man få attackera människor sådär. Helt sjukt!

Nu skall jag försöka fortsätta min dag. Solen skiner och jag skall ta en promenad med hunden, sen skall jag måla tills jag måste åka iväg.

Ha en fin dag!

Dagens check.

 

Känsla: Bra.    

Gjort: Gett djuren mat.

Gör: Planerar dagen.    

Planer: Äta frukost, skogspromenad med hunden, fortsätta måla.    

Bästa: Solen skiner, jag får fortfarande njuta utav att vara uppåt.    

I behov utav förändring: Min tanke och syn på mat.