Hade en hemsk mardröm om en kompis I natt och jag vet varför – skuldkänslor. Det var inge kul.
Igår passade jag min lilla systers lilla fjant när hon var på mödravården, som tur var så sov han. Missförstå mig inte, han är super söt och jätte rolig, men jag känner mig så borta när det gäller barn. Det är inget jag vill ha själv. Min syster var halv dålig i går och frågade lite svävande om jag möjligtvis kunde passa honom idag med, självklart gör jag det, men det är så knäppt direkt efter jag säger ja så får jag en klump i magen och ångest. Jag tro att det är läskigt med ansvaret och den lilla erfarenheten jag har med så små barn. Det var ju 23 år sen jag hade med halvingar att göra. Jaja, hitills har det gått bra så varför skall det inte fortsätta att gå bra?
Han kan få hjälpa mig med att städa tomten och gräva ned bergskristallen under huset, sen kanske vi kan äta mellis och titta på tecknat. Ja, så får det bli.
Känsla: En gnagande orokänsla, hungrig, men bra.
Gjort: Messat en massa meddelande, saker jag gör på morgonen.
Gör: Frukost, planerar dagen.
Planer: Barnpassning, bio.
Bästa: En dag närmare sommaren och en dag närmare beslut
I behov utav förändring: Jag, regeringen, samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar