172.

Jag har åkt på en dunderförkylning, mina bihålor är som svullna som vattenfyllda ballonger. Det är därför som jag inte har skrivit förrän först nu. Idag har jag lite piggare...inte så mycket piggare, men bättre än igår.

Jag var tvungen att skriva lite. Låg nämligen och läste lite sedvanliga bloggar. Orkar inte göra så mycket mer just nu, då jag kom och tänka på mig själv, min åsikt om bloggar, ATT blogga och varför jag gör det.

Min uppfattning om bloggar är att människor som bloggar har ett stort bekräftelse behov. Jag skriver, ni läser och kommenterar - alltså finns jag. Vissa bloggare blir mera erkända, vissa har t om blivit "kändisar". Dom blir bjudna på fester, får varor hemsända och skapar viktiga kontakter i den viktiga världen. I den värld där om man inte är någon så är man verkligen inte någon. Ibland när man läser dessa bloggar och om en fest de har varit på så känner jag att jag skulle också vilja vara där, jag dras med för stunden. När jag sen vänder blicken tillbaka till mitt liv så undrar jag vad i helskotta tänkte jag på?! Jag vill inte vara där, herregud vad malplacerad jag skulle känna mig. Det är ju inte jag. Det är absolut ingen fel med dessa fester eller dessa människor, men det är ju inget för mig. Jag skulle absolut inte vara lycklig om jag skulle vara med i den svängen, alla dessa krav. Huah, vilken ångest jag skulle skapa för mig själv.

Så...Jag har ju en blogg, varför skriver jag? Det är ju inte så att jag behöver en teknisk dagbok, jag har alltid papper och penna med mig, även in på toan. Jag har minst tre böcker som jag skriver i. Jag tror att det är en viss del känslan utav av att bli bekräftad att jag finns, men jag tror att till den största delen att jag har en blogg är för att jag älskar knappar jag älskar att knappa på ett tangentbord.

Nä, självklart inte är det därför. Eller jo, men inte den största anledningen utan det är för att få sända ut mina konstiga, filosofiska tankar ut i cyber rymden och i bland stöter man på fina människor som funderar lika mycket som en själv och då för stunden eller längre tid så delar man dessa tankar med dessa människor.

Nu skall jag lägga mig ned en liten stund och hoppas på att jag snart får tillbaka min energi. Det är så mycket som jag skulle behöva göra, så mycket som jag skulle behöva få koll på. Viktiga saker, saker som egentligen inte kan skjutas på.

Ha en fin dag alla ni som läser detta.